Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Riksdagens maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS MAKTSTÄLLNING.
13
är det då, som måste afstå anspråket att vara den
odelbara statsmaktens innehafvare», sporde han vidare och
svarade med att erinra om, att staten är den rättsligt
organiserade nationen, att statsmakten och folkmakten äro
samma sak från olika sidor sedd, och att den är lagd i
folkrepresentationens hand, som därför bär detta namn,
och som i regeringen» har ett underordnat organ. Hur
denna makt, som naturligtvis icke bör genom någon
valrättscensus förbehållas en liten del af folket, bäst fördelas
och utöfvas, har han senast 1899 i andra kammaren
utvecklat sin mening om. »För mig är det visserligen klart,»
yttrade han, att en normal omväxling i makten af stora
hufvudpartier, som äro danade på politisk basis, på
grundsatsernas terräng och icke på de privata inträssenas, är
intill denna stund i alla fall den mäst lyckobringande
formen för utöfvande af ett samhälles politiska värksamhet,
som historien hittills företett. Men det vore oriktigt att
förbise, hvilken fara ett sådant styrelsesätt kan medföra,
om det icke på samma gång drages försorg om, att uti
samhällets institutioner den namnkunniga läran om
makternas delning blir tillgodosedd, att således icke en så
betydande dömande makt, som (t. ex.) afgörandet af de
administrativa besvärsmålen hos oss innebär, att icke en så
betydande domsmakt ligger i deras händer låt vara de
hederligaste och aktningsvärdaste mäns händer
dock sitta vid styret såsom ledare och målsmän för ett
politisk parti, utan öfverlämnas åt domstolarna.»
-
—
8om
Det är gifvet, att en man med denna uppfattning
af, hur makten i samhället rätteligen bör fördelas och
utöfvas, skall komma i oaflåtlig opposition mot
maktutöfningen i ett samhälle, där de ledande
konstitutionella principerna äro så långt skilda från hans, som fallet
är i vårt land, och där deras tillämpning vidgar svalget
ännu mer. Med en följdriktighet, i hvars skarpa linjer man
härvidlag knappast finner en skälfning, om man följer hans
värksamhet från hans första riksdag till den senaste, har
han outtröttligt arbetat på att minska detta svalg eller
åtminstone förekomma dess ytterligare vidgning. I första
rummet har han därvid sökt att hålla vakt om den
maktställning, 1809 års män i grundlagarna gifvit riksdagen.
Man skulle ju kunna tycka, att han i detta hänseende
bort hafva att påräkna riksdagens egen lifligt inträsserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
