Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Riksdagens maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ADOLF HEDIN.
Mörners vaksamhet räddade första kammaren riksdagens
medbestämmanderätt öfver den kronomark, som behöfver
upplåtas, och därmed lades en ganska säker hake på
regeringens koncessionsmakt. Då lofvade Hedin sig själf,
att man aldrig vidare skulle komma på honom med en
dylik blunder. Och det löftet har han hållit. Så ofta han
haft tillfälle därtill, har han också betygat »den ärans
mannen Carl Göran Mörner» sin minnesgoda erkänsla.
När betydelsen af regeringens koncession på
Gellivarebanan 1882 började förefalla betänklig, hemställde Hedin
om afslag å regeringens begäran om den sedvanliga
fullmakten att till följande riksdag få upplåta för eventuella
koncessioner erforderlig kronomark. Han fann nämligen
detta fullmaktssystem obehöfligt, då riksdagen
sammanträdde fyra månader hvarje år och ett grundligt och
hederligt förberedande af ett järnvägsföretag måste taga så
lång tid i alla fall, att det icke fördröjdes genom att
riksdagens tillstånd afvaktades. Men riksdagen, som fruktade,
att de gamla järnvägsstriderna, hvilka dock gällt statens
pängar, skulle förnyas, fäste sig lika litet vid detta skäl
som vid att representationen öfverallt utom i Sverge
förbehållit sig själfva koncessionsrätten, utan lämnade
fullmakten. När Ljungman 1886 framlade förslag till en
särskild koncessionslag, satte sig Hedin däremot, då han
fruktade, att k. m:t därigenom skulle komma i besittning
jämväl af den ofvannämda haken, som den nu åtminstone
årligen nödgades bedja riksdagen för en tid lyfta af. Och
den gången lyckades han göra sin mening gällande. 1890
fick riksdagen en ny påminnelse om Gellivare-banan genom
regeringens statsinköpsförslag mot en öfverbetalning, som
Hedin icke försummade att påpeka. Utan att förlora
tålamodet genom riksdagens likgiltighet upptog han 1893
koncessionsfrågan i en ny framställning om afslag å
regeringens fullmaktsbegäran rörande markupplåtelserätten.
Han ledde nu i bevis, hur regeringen tillägnat sig
koncessionsrätten, erinrade än en gång om
Gellivare-koncessionen, hvilken icke varit annat än ett spekulationspapper
att förtjäna pängar på», och tillade, att det vid midten af
1880-talet förhandlats om en genomfartsbana genom södra
Sverge byggd med ryska pängar. Men riksdagen
inskränkte sig till att, enligt ett försig af Peterson i
Runtorp begära att bli hörd, innan någon ny norrbottens-kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
