Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Riksdagens maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS MAKTSTÄLLNING.
17
cession beviljades. Så står frågan om riksdagens makt
öfver järnvägskoncessionerna för närvarande. Genom sin
förfoganderätt öfver marken, hvilken förfoganderätt den
allenast åtta månader i sänder hyr ut åt k. m:t, har
riksdagen en möjlighet att, om den så önskar, göra sitt infly.
tande gällande i någon mån. Och att den det har, är
nog, näst Carl Göran Mörners, Hedins förtjänst.
Hans förtjänst är det också, att riksdagen icke släppt
ifrån sig sitt inflytande på gruf koncessionerna. Det var
så nära som hälst, att så skett 1893, då regeringen
begärde bemyndigande att utan riksdagens hörande meddela
rätt till bearbetning af apatitförekomster på kronojord.
Statsutskottet hade, som en af dess ledamöter öppet
bekände, i hastigheten icke varsnat, att det var fråga om
en så långt utsträckt rätt, som det värkligen var. Men
Hedin hade som vanligt haft ögonen med sig och slog
alarm, så att regeringen äfven ifråga om denna
befogenhet måste göra årliga framställningar till riksdagen. När den
likartade frågan om magnesitförekomsterna framlades 1898,
tog sig regeringen i akt i detta hänseende. På en
interpellation af Kardell, hur grufstadgan af 1884 kunnat
åsidosättas genom en kungörelse 1889, kunde då- och
förutvarande civilministrarna 1896 svara, att riksdagen icke
begärt något lagförslag, hvarför regeringen ansett sig
befogad att använda sin administrativa makt, hälst föregående
grufstadgor utfärdats på samma sätt. Härtill anmärkte
Hedin, som 1889 icke tillhört riksdagen, att det »värkligen
var lagom åt kammaren att få ligga som den själf bäddat.»
Liknande anmärkningar har han äfven vid flera andra
tillfällen haft rätt att göra, ehuru han sällan gjort det.
1873 väckte han t. ex. motion om begränsning af utländsk
mans rätt att i Sverge besitta fast egendom. Förslaget
föranledde en skrifvelse till regeringen och ett
betydelselöst lagförslag, som föll året därpå. Då justitieministern
Almquist förordat tillstånd åt utländsk man att lagfara en
svensk egendom (som han sedan spolierade) och
konstitutionsutskottet 1880 gjorde anmärkning därom, betecknade
Hedin detta som ett misstag från utskottets sida, i det att det
» förblandat en olycksbringande lagstiftning med en i detta
fall åtminstone för olägenheterna icke ansvarig
lagtillämpning». I stället begagnade Hedin tillfället att ehuru
2. Verdandis småskrifter. 100.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
