Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Konungadömet och regeringsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMET OCH REGERINGSMAKTEN.
29
blott den, om man har råd att kosta på sig
tillfredsställandet af denna romaneskt politiska fantasi.» Det är gifvet,
att han med denna nyktra uppfattning af konungamaktens
betydelse icke kunnat höja sig till något inträsse för dess
glans och förhärligande. I redogörelsen för hans första
riksdag har nämts, hur han understödde Jöns Pehrssons
förslag om inskränkningar i anslaget till hofvet, då han
ansåg, att konungamakten borde iakttaga en mera
anspråkslös och borgerlig hållning. Därfär gycklade han
också 1873 öfver, att riksdagen skulle göra en
framställning till konungen om kröningen, hvari han endast såg
en dyrbar och löjeväckande ceremoni. »Lefver man
värkligen ännu, sade han, »i den föreställningen, att man
genom dylika folknöjen för barn och gamla gummor kan
hos den s. k. massan vidmakthålla vördnaden för konunga
dömet?» Året förut hade han också motsatt sig förslaget
att i andra kammarens öfverläggningssal uppställa en byst af
Karl XV såsom »det nya statsskickets skapare». Han fann
detta innebära en kränkning af den historiska sanningen,
eftersom andra både döda och lefvande svenska män varit
mera förtjänta än denne om representationsförändringen,
hvilken han t. o. m. förklarat icke hafva förändrat »andan
af Sverges regeringsform» och således ej häller skapat
något nytt statsskick».
Men fastän han aldrig varit genomträngd af någon
vördnad för konungamakten af Guds nåde och således ej
häller därifrån kunnat låna någon styrka åt
regeringsmakten, hvilken det varit hans ständiga sträfvan att
begränsa, har det icke ingått i hans syfte att försvaga denna,
utan fast hällre att genom begränsningen öka dess styrka.
Redan 1872 framhöll han under remissdebatten
-behofvet af en värkligt ledande regering, som kunde med
sina initiativ gå i spetsen för lagstiftningen och skänka enhet,
sammanhållning och kraft åt det politiska lifvet i stället
för att förnöta sin tid med onödiga småbestyr, från hvilka
den utan olägenhet kunde befrias, såsom ock riksdagen i
angifna fall erbjudit. I någon mån fyllde väl den senare
införda statsministerinstitutionen detta önskemål. Men de
reforminitiativ, som Hedin tänkte sig, ha hittills låtit vänta
på sig. Kanske kommer icke deras tid förrän en värklig
departementsreform genomförts, som i konungens råd sätter
en ansvarig representant för hvarje central förvaltnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
