Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Konungadömet och regeringsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMET OCH REGERINGSMAKTEN.
31
svarande utsträckning af det konstitutionella ansvaret
erbjudits. Vid sistnämda tillfälle afstyrktes framställningen
af konstitutionsutskottet på ett sådant sätt, att Hedin
anhöll att få såsom fransmannen säger, med båda händer
underskrifva» hvad Rydin yttrade om betydelsen »eller
rättare betydelselösheten» af dess motivering.
―
Det har varit en af de viktigaste uppgifterna för
Hedins grundlagsvård att tillbakavisa alla försök till
ministerstyrelse utan ministeriell ansvarighet. Två gånger, 1898
och 1901, har han i uppseendeväckande interpellationer fäst
statsministerns, förra gången Boströms och senare gången
v. Otters uppmärksamhet på det grundlagsvidriga i att
såsom vid förra tillfället krigsministern frih. Rappe
och vid det senare sjöministern Dyrssen tillåtit sig -
genom 8. k. ämbetsbref gifva föreskrifter i tjänsten åt
ämbetsmän, som icke lyda under den eller den
departementschefen, utan allenast under kongl. maj:t på det eller
det departementets föredragning. I sammanhang därmed
påpekade han också det grundlagskränkande förfarandet,
för hvars vanlighet han åberopade en f. d. statsministers
intyg, att vid behandlingen af ministeriella mål, som
enligt grundlagen skola föredragas af utrikesministern i
närvaro af två andra statsrådsledamöter, »utrikesministern
sprungit upp till konungen och under ett privat samtal
afgjort sakerna», hvarefter ett protokoll (det dröjde
stundom icke så kort tid) skickades omkring till påtecknande
af ett par andra ledamöter, som icke varit tillstädes».
Enahanda praxis hade rådt beträffande kommandomål, att
nämligen generalorder utfärdats med tillkännagifvande, att
det skett på konungens befallning, ehuru de icke då varit
för konungen föredragna utan först efteråt blifvit det, när
så passat sig. 1874 understödde Hedin också Rydins i
en reservation till konstitutionsutskottets betänkande
framställda anmälan mot chefen för ecklesiastikdepartementet
för det han i liknande hänseende öfverträdt de
konstitutionella formerna både vid beredningen och expeditionen af
1873 års k. cirkulär i lärovärksfrågan.
Bra nog ofta ha Hedins anmärkningar mot
regeringen för dess åsidosättande af grundlagen både ifråga
om ministerstyrelse och administrativ lagstiftning, liksom
hans uppfordran till riksdagen att begränsa den senare
äfven inom dess icke grundlagsvidriga förekomst, både inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
