Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Uppsikten öfver byråkratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ADOLF HEDIN.
eller annanstädes skulle anförtrotts att vara mellanhand vid
kronoleveranser i vidsträcktare mån än såsom upplysande och kontrollerande»,
hvadan »den till herr Hedin lämnade uppgiften antingen af honom
missuppfattats eller också värkligen varit oriktig och vilseledande».
Hedin genmälde, att han skulle återkomma till ämnet, så snart
krigsministerns förklaring förelåg i protokoll. Men då var riksdagen
redan upplöst, och Hedin nödgades afvakta 1896 års riksdag, då han
emellertid skyndade att redan vid remissdebatten taga upp frågan (samma
celebra remissdebatt den märkligaste, som förekommit i andra
kammaren då sjöministern Christersson stod till svars för utprickningen
af den »hemliga» Gillingeleden). Hedin ådagalade nu med företeende af
officiellt vidimerade utdrag ur arméförvaltningens intendentsdepartements
kontraktsbok för 1895, att undersökningsförrättaren själf under år 1895
i månaderna februari, mars, april, maj, juni och juli, således före, under
och efter den värkställda s. k. undersökningen utlämnat leveranser i
mycket stort antal till ett halftjog, minst ett halftjog intendenter och
förrådsförvaltare. Till detta sensationella meddelande hvars innebörd
fohan ännu icke utsträckte utöfver den hans första anmälan haft
gade Hedin ett helt florilegium af exempel på militärt själfsvåld af
allehanda slag, som likväl förblifvit ostraffat: djurplågeriet vid Ottenby
till hvilket han vid ett senare tillfälle återkom i sammanhang med de
beryktade remontuppköpen officersridten bland de badande damerna
vid Åhus, fall af grof misshandel mot underordnade, godtyckliga
befordringar m. m. och lofvade att en annan gång framdraga nya prof på den
militaristiska andan.
―
Krigsministern kunde i sak icke mycket anföra mot dessa
afslöjanden, men tog fasta på, att af Hedin »användts uttryck mot den svenska
officerscorpsen, som skulle varit i högsta grad förnärmande för
densamma, om denna corps skulle, sådan som Hedin numera är, kunna af
honom förnärmas», hvarpå Hedin genmälde, att om herr krigsministern
»föreställde sig för ett enda ögonblick, att han genom högfärdiga
fasoner mot mig och genom att oriktigt återgifva innehållet af, hyad jag
sagt, skall undandraga sig skyldigheten att söka i sak bemöta här
framställda anmärkningar, hoppas jag, att denna riksdag skall gifva honom
tillräcklig anledning att öfvertyga sig om, att den kalkylen är felaktig.»
»Jag har icke fällt något förolämpande uttryck mot den svenska
officerscorpsen, det vet kammaren, att jag icke gjort, och herr krigsministern
vet det äfven alldeles bestämt. Men jag har om personer, som betett
sig som hjältarna i Kristianstad och löjtnanten, som misshandlade
rekryterna i Landskrona tillåtit mig uttrycket officersslynglar, och jag
försäkrar, att jag kommer att vare sig med eller utan herr krigsmi
nisterns tillstånd, när som hälst och hvar som hälst och till hvem som
hälst om sådant folk begagna sådant uttryck.»
Beträffande kronoleveranserna förklarade nu frih. Rappe, att i
föregående års ännu icke föredragna mötesrapporter värkligen förekommo
anmärkningar därom af den beskaffenhet Hedin påpekat. I anledning
däraf hade från landtförsvarsdepartementet anmodan utgått till
arméförvaltningen att inkomma med förklaring. Då tiden gick utan att
något vidare hördes af, riktade John Olsson till krigsministern en
interpellation om, hvad han i saken åtgjort eller ämnade åtgöra, på samma
gång han meddelade, att generalintendentens åberopade första skrifvelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
