Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den sociala frågan och tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA FRÅGAN OCH TULLSTRIDEN.
57
detta är icke ovanligt
-
anlitat det blott såsom beteckning för
någonting obestämbart fasansfullt, ett politiskt spöke, eller man har därmed
velat göra en person misstänkt eller en sak förhatlig.
–
-
Vårt samhälle är fullt af »socialism", har så varit och skall så
förblifva lyckligtvis, säger jag för min del, ty därförutan skulle det
upplösas och gå under. Hvad är fattigvården med dess till 8 millioner
kronor uppgående kommunalskattebörda annat än socialism, och i det
fallet en förkastlig socialism, när lagen ålägger kommunens alla
skattepliktiga medlemmar bidrag till försörjning af dem, hvilkas kapital
arbetskraften i ens eller någres tjänst blifvit antingen långsamt
förbrukat eller genom ett olycksfall i en vådlig handtering med ens
tillintetgjort. Hvarför faller ej en sådan sak under den socialistiska
benämningen och fördömelsen? Helt enkelt därför, att den består af
ålder, att man är van vid den och därför finner den rätt naturlig äfven
i de delar, där den i själfva värket är så onaturlig så orättvis
som möjligt. Och finnes här ej mycken socialism till förmån icke för
de minst, utan för de mera bemedlade? Må man rådfråga t. ex. vår
budgets sjätte hufvudtitel? Må man erinra sig statens grundfond
för hypoteksbanken, dess garantifond för sågverksindustrin, må man
ihågkomma den nyss beslutade odlingsfonden, för att blott taga några
exempel i den stora högen. Men sådant märka vanligen ej maktens
innehafvare » de styrande klasserna», som fransmannen säger så
snart statens direkta finansiella bistånd gäller och beslutes till förmån
för dem själfva.
-
-
-
Dylika tankar hade aldrig förr utvecklats i den svenska
riksdagen. Det var icke blott arbetareförsäkringstanken,
som fått sin förste talsman, det var något annat, något
mer, det var klädd i nyktra, behärskade ord, utan
kollektivismens framtidsdröm och utan revolutionens röda mössa,
en tanke i släkt med den, som en oskolad man nyligen
öfver Danmark hämtat från Lasalles och Bismarcks land
och samtidigt var i färd med att under hån och löje på
sitt högljudda sätt utveckla för Sverges arbetare.
Men 1884 års riksdag lät icke skrämma sig af denna
tankarnas släktskap, som motionären icke alls gjorde något
försök att dölja, utan beslöt att hos regeringen anhålla
om den utredning af frågan, som han begärt, andra
kammaren endast med tillägg att mindre jordbrukare och
handtvärkare skulle uttryckligen medtagas. Det var i själva
värket det gamla skedets sista riksdag. Hvad man än må
säga om detta skedes män och deras kompromissande om
grundskatter och försvar, deras gnideri med anslag till
både kulturella och humanitära syften i de vanliga,
med hänsyn till karaktären af det nya systemet fullt
förklarliga blomstertalen om det gamla landtmannapartiets
guldålder glömmer man i allmänhet detta — så skall man
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
