Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den sociala frågan och tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
ADOLF HEDIN
hvad han därmed gjort. Han påvisade t. ex. att S.
åberopat som stöd för en persons varning en »förbrytelse»,
som han gjort sig skyldig till tre månader efteråt, och att
en annan person dömts till tvångsarbete bl. a. därför, att
han icke underhöll sina barn, ehuru han inga barn hade.
Därefter angaf han hela den gällande lagstiftningens
karaktär med en frimodighet, som torde vara utan motstycke i
riksdagens protokoll både ditintills och sedan.
»Denna lösdrifvarelag,» sade han, »är dels med sina ursprungliga
brister, dels i och genom vrång tillämpning vorden en miniatyrbild
utaf de härskandes i samhället egoistiska sträfvanden att genom
lagstiftningen inrätta samhället blott till bästa för de bemedlade, för de
lyckligare lottade, för de öfre tio eller hundra tusendena, under
fullständigt förbiseende af det stora flertalets kraf på rättvisa. Det är en
öfverklasslagstiftning; och, herr talman, om vi skulle för ett ögonblick
kasta våra ögon äfven åt några andra håll, så tillåter jag mig att i
samband härmed erinra, huruledes öfverklasslagstiftningen i Sverge
liksom i större eller mindre mån i andra land går tillväga äfven på
andra områden. Denna öfverklasslagstiftning nekar det stora flertalet
rösträtt, det vill säga nekar dem meddelaktighet i beslut om samhällets
inrättningar och lagar, bland andra sådana lagar som denna, hvilka äro
riktade mot det stora obemedlade värnlösa flertalet. Men på samma
gång fordrar denna öfverklasslagstiftning, att detta från delaktighet i
beslut om samhällets angelägenheter uteslutna stora flertal dock skall
i farans stund med lif och blod försvara fåtalets samhällsförmåner.
Denna öfverklasslagstiftning lägger samma skatt på inkomst utaf den
arbetskraft, hvilken på några sekunder ett olycksfall förstör, som på
det fasta eller rörliga kapital, hvilket öfverlefver ägaren och perpetueras
för hans efterkommande. Denna öfverklasslagstiftning beskattar genom
de indirekta skatterna mycket tyngre de fattiga än de rika. Det är
denna öfverklasslagstiftning, som under tre års tid har låtit en del af
Sverges grofarbetare ensamt med tull på amerikanskt fläsk betala
nästan hela civillistan. Denna öfverklasslagstiftnings civil- och
kriminallagar hafva till förnämsta, jag vore frestad att säga uteslutande
ögonmärke att skydda äganderätten till hus, till åkrar, till pänningar, men
betraktar med den största likgiltighet det, som för det stora flertalet
är det viktigaste, nämligen den personliga friheten, skydd till lif och
lemmar, hälsa och arbetskraft emot arbetets faror. Det är ett omätligt
afstånd, herr talman, mellan den hälgd, hvarmed vår gällande
lagstiftning omgifver de bemedlades förmögenhetsinträssen, deras
aktiesvindelföretag, deras börsspel, deras tomtaffärer, och å andra sidan den nästan
fullständiga likgiltighet, hvarmed denna lagstiftning betraktar de smås
i samhället frihets förlust. Den mannen där har befunnit sig bland en
hungerbataljon i Kungsträdgården; haf bort honom, straffa honom
därför att han icke bidrager till sina barns underhåll. Det är sant: han
har inga barn, men säg ändå, att hans hustru klagar öfver, att han
icke bidrager till deras underhåll. Sådant låter bra som skäl för hans
dömande till tvångsarbete.»
Ingen hade före Hedin dristat i lagstiftarnas egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
