Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ADOLF HEDIN..
-
beundrare betecknats såsom obetänksamma, därför att de
»onödigtvis eggat upp den norska separatismen». Det
ligger nog sanning i denna förebråelse
samma sanning, som
återfinnes i förebråelserna mot alla dem, hvilka
obarmhärtigt afslöja något, som icke tål vid dagsljuset. Den,
som blottar ett svindelföretag, väcker ofrivilligt misstro
till affärslifvets sundhet i vidare omfattning än befogat är.
’Men ingen
mer än svindlarna själfva och deras
anhang klandrar honom därför, ty det gick inte med
mindre. Ingen borde häller förebrå Hedin, att han så
obarmhärtigt blottade den unionspolitiska revisionssvindeln
1895, äfven om det efteråt är lätt att säga, att det kunnat
gå med mindre, att samma syfte kunnat vinnas utan att
man behöft tala så högt. Revisionens åska bullrade
minsann så högt, att endast en stark stämma kunde göra sig
hörd. Att det svenska folket genom en af de mäktigaste
opinionsrörelser som förekommit i vårt land och att den
svenska riksdagen så uttryckligt undanbådo sig detta
åskande den senare åtminstone såvida blixten skulle
vara med - det är visserligen deras egen
besinningsfullhets förtjänst. Men om någon enskild man skall nämnas
som särskilt förtjänt därom, så är det väl ändå Adolf Hedin.
Att så är, har man också i Norge klart för sig. Ingen
svensk man åtnjuter där, och det alldeles särskilt i det
läger, där misstron mot Sverge är störst, ett förtroende som
han. Hos honom misstänker ingen något storsvenskt svek.
Om det vore möjligt för en svensk att öfvertyga norska
vänstermän om nödvändigheten för de båda unionsfolken
att hafva en gemensam utrikesminister, så skulle det vara
Hedin. Han har också i prässen och annorledes försökt
göra det. Innan han 1898 sjuknade, var det äfven hans
mening att närmare utveckla, hur en dylik ordning skulle
kunna vinnas på ett för unionen och båda ländernas
själfständighet fullt betryggande sätt. Hans
neutralitetsförslag 1899 får väl betraktas som ett led i denna utveckling,
som för öfrigt torde väsentligen åsyfta fullständig garanti att
formeln »svensk eller norsk man» ej till sin senare del
stannar på papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
