Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1828. den 12 Julii - Witterhet - Hinduernas Dramatik - De colonia Suecorum in Helvetiam deducta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c 50 )
got eget uttryck af tiden. Senare klassen företer
miniatur-bilder ur det busliga lifvet, skaldens och
hans vänners. Man liar här samladt, hvad som på
serskilda ställen, såsom i Journaler, Dagblad m. m.,
blifvit tid efter annan offentliggjordt. Några förut
otryckta stycken förekomma ock; likasom flera af
de äldre äro mer eller mindre omarbetade, t. ex.
Thorild till Leopold, m. fl. Men änskönt således
mängden af närvarande diktningar äro för längre tid
tillbaka utgifna, och ligga, såsom sådana, utom
omfånget af denna tidnings befattning, anse vi oss af
en ny och till en del förändrad upplaga hemta
tillräcklig anledning, att i sitt sammanhang bedömma
hela kollektionen. (glut e a p^
Hinduernas Dramatik.
Läsaren har redan för längre tid sedan varit i
tillfälle att börja sin bekantskap med den Indiska
litteraturen, i det Dramatiska poemet Sakontala af
Kallidas, hvilket blifvit, utom på Engelska,
öfverby ttad t på dc flesta Europeiska språk, samt
slule-ligen äfven på Svenska. Med begärlighet tör ban,
utan tvifvel, sedan dess hafva motsett hvarje
underrättelse, som gaf något hopp om nya skördar ifrån
den Indiska poesiens yppiga blomsterfält; och det är
således för oss ett verkligt nöje, alt inför den
Svenska allmänheten nu få anmäla, det en Engelsk lärd,
Sir H. Wilson, för närvarande är sysselsatt med en
öfversättning af de Indiska klassikerna, samt att
man redan har honom alt tacka för flera valda
stycken af Indiska theatern, hvilka under loppet af
förlidet år i Calcutta utkommit. Ifrån Asiatic
Journal låna vi följande artikel rörande detta intressanta
arbete, som öppnar en ny väg för våra forskningar
i de gamla Hinduernas häfder, seder och charakter.
Förr än Sir W. Jones, med sin eleganta
öfversättning, lärde oss kanna Sakontala, visste vi knappt,
att Hinduerne hade en dramatisk litteratur; och,
oaktadt den framgång detta arbete rönte i bela
Europa, vändes likväl Orientalisternas uppmärksamhet
icke åt detta håll; också inskränka sig de eröfringar,
vi sedermera gjort på delta nya litterära område,
nästan endast och allena till Prabodha Chandrodaga,
för hvilken vi stå i förbindelse hos M. Taylor,
samt till ett utdrag ur Malati Madhava, som M:r
Colebrooke intagit i sitt arbete öfver Sanskritiska
och Prokritiska prosodien. Hvad M:r Ward
beträffar, så har ban, i sina Comprehensive Views of the
Hindus, icke meddelat oss annat, än titlarna på
några arbeten af detta slag.
Den Indiska theatern hörer till det slag af
dramatiska kompositioner, som nutidens kritiska
författare gifvit namn af det romantiska, såsom motsatts
till det, hvilket vissa skolor hafva kallat det
klassiska, — en mening, som redan af Schlegel blifvit
oss bibringad. De Indiska författarne erkänna icke
de tre enheterna i tid, rum och handling; men de
hafva ickedessmindre ett eget system och vissa
tydligt bestämda reglor. Deras theaterstycken hafva
intet af de Chinesiska dramernas orimligheter, liksom
de ej heller ega den Grekiska Tragediens stränga
enkelhet; och fastän till deras uppförande ej åtgår
en tid af 10 eller 12 dagar, så finnas likväl flera,
som hafva bela tio akter, och äro långa nog, för
att under fem eller sex timmar upptaga åskådarns
uppmärksamhet.
Antalet af stycken, som höra till första
ordnia-gen, öfverstiger ej sextio; Sir Wilson har
uppräknat dem alla: många af dessa hafva gått alldeles
förlorade; andra hafva blifvit ganska sällsynte; de,
som närma sig vår tid, äro de äldre vida
underlägsne i förtjenst. Det främmande öfverherrskap,
hvarunder Hinduerna i så många år försmäktat,
har, i och med detsamma det gjort de theatraliska
föreställningarna mindre allmänna, omärkligen varit
en orsak till litteraturens vårdslösande; man kan
säga, alt densamma alltsedan icke blifvit med någon
verklig framgång odlad, mer än i vestra och södra
delarna af Hindostan. Under Vikramaditya’s
regering, nära ett århundrade före Christus, hade den
nått höjden af sin fullkomlighet, och man räknar
dess förfall ifrån år i3oo, — en tidpunkt, då
Europas nationer ännu ej hade någon litteratur.
Vid. de Indiska theater-styckenas uppställning har
man följt några vissa hufvudreglor; större delen
börja med ett slags Prolog eller inledning, deruti
Allmänheten gör bekantskap med författaren, hans
förra skrifter och de föregående händelser, hvilka
det är nödigt att känna, för att kunna rätt förstå
det påföljande. Denna första scen är alltid i
samtals-form; man inför deruti en bön till någon
Gudomlighet, hvars beskydd man nedkallar öfver den
närvarande församlingen, äfvensom ett förord af
författaren, deri ban utbedjer sig åskådarens öfverseende.
Ofta begynner sjelfva handlingen ex abrupto och
ämnet utvecklar sig småningom, såsom på våra
theatrar; indelningen i anka eller akter, som man
igenfinner i alla Hinduernes dramat, kompositioner,
är ett utmärkande drag, som skiljer dera ifrån
Grekiska Tragedien, der denna indelning var okänd;
Romarne hade antagit densamma, men man tan
icke gerna förmoda, att Hinduerne hafva att tacka
dem derföre.
Som kärleken spelar en stor role i deras
theater-slycken, bör hjelten visa sig qualificerad att känna
och ingifva denna passion; man föreställer honom
ung, skön, frikostig, tapper, älskvärd och af hög
härkomst. Regeln vill, att ban skall besitta fyra
hufvud-egenskaper, hvilka vidare sönderfalla i
fyra-tioätta underordnade, och genom ytterligare
undel*-afdelningar kan detta antal ökas ända till
Etthun-dradefyratiofyra: också är det, såsom Sir Wilson
anmärker, med mycken svårighet, som författaren
underkastar sig detta tvång; väsendtligast är, att
hufvudpersonen visar sig konsequent med sig sjelf,
— hvilken än må vara den synpunkt, hvarifrån
man sett hans roll, — och att lian ej har
egenskaper, hvilkas förening är omöjlig. Hjeltinnornas
cha-raktersteckning fordrar ännu mera förfining i
detaljerna.
(Slut e. a. g.)
De colonia Suecorum in Helvetiam
deducta.
Vi hade icke väntat oss, att ur den Akademiska
Disputations-litteraturen ofta erhålla ämne för våra
läsare. Ett tillfälle dertill gifves likvist nu af
ofvan-besagde dissertation om ett Svenskt nybygge i Schweitz,
i Upsala utgifven under loppet af nästlidne månad
af Professor Geyer, och under hans praesidium för-» ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
