Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 132 3)
sättningen af ett arbete, hvilket kräfver så
mångartade forskningar och meditationer.
Svea Rikes Häfder utgafs år 1826 i Sulzbach uti
Tysk öfversättning, under namn af ©djrocbeilé Urge*
fcfttøte; äfvensom en i Tyskland bosatt landsman,
Herr Ekendahl, begagnat det Svenska arbetet, för att
i eget namn utgifva en bok, kallad ©cftøicfcte be«
©rfcmcöifctøen SBoIfé ünb SReicfjS, Weimar 1827. Hr
Ekendahl har, ända till tryckfelen, troget öfversatt
Herr Geijers verk, så långt det går, blott med
indragning af en och annan mening, not o. s. v., utan
plan och urskillning1; samt fortsatt med Rühs, der
Hr G:s slutade, llr Els historia går derföre till
Cal-mare-Unionen. Blotta uppgiften, att Hr E. ställt
invid hvarandra Geijers och lliihs behandlingar, till
grundsatser hvarandra så olika, är en tillräcklig
recension af hans arbete.
Under sin Svenska titel förekommer Hr G:s
historia i ©öttingiføe Ocfefcrte Slnjeigen, April 1828,
således en inäiiud senare, än i den Engelska tidskriften.
Rec. utlåter sig mycket ofördelaktigt öfVer de Sven-*
ska historieskrifvnrnes bearbetning af den mythiska
tidsåldern i Norden. De utmärka sig, i hans tanka,
e| ens genom beläsenhet. Ändock skulle vi vilja tro,
att man i värt land haft män, hvilka i dessa delar
kunde vara så styfva, som Recensenten. Sulims
historia af Danmark dömmer kan att vara "helt ocb
hållet misslyckad." I afseende på Rühs har ban
samma tanka, som den Engelska granskaren. Vidare
förmenar han Mtillers Sagobibliothek hafva
"väsendt-ligt bidragit, att reda begreppen om de Nordiska
traditionernas inre varde." Slutligen kommer ban
till Hr G. och yttrar om honom: "Författaren
förenar med en utmSrkt framstflllnings-gåfva och vann
fosterlandskärlek ett omfattande studium af källorna;
hans åsigt af sagans förhållande till historien är
intalande och höjd af ljusa tankar; hans kunskap om
det gaminaKnordiska språket lemnar något att önska
öfrigt". Deh Geografiska inledningen kallas med
rätta "mästerlig." Men de lålbrd, Hr Geijer med så
mycket skäl fått uppbära, kunde honom tilldelts,
utan att man derföre behöft kasta sten på hans
föregångare. — De få mythiska och etymologiska
anmärkningar, ReC. gjort, synas föga vigtiga ocb på
ett föga tillfredsställande sätt utförda, ehuru med
mycken vigt framställda.
Vi lemna för denna gång Hr Geijers historia , ocb
de omdömen, den erhållit på andra ställen i
Tyskland, saml i Danmark och annorstädes, och vilja,
för ombyte skull, nämna något om Hr Nicander.
Hans Nya Dikter ha åtnjutit en kort anmälan i
förut åberopade häfte af Foreign Review.
Inledningen utgör en flygtig betraktelse öfver den strid,
hvilken tillförene ägt rum i vår vitterhet. Om Hr
N. sjelf säger Rec. bland annat, att Runesvärdet och
Runerna ådragit honom uppmärksamhet af H. K.
Ii. Kronprinsen, "som är en »tor gynnare och vän
af snillen. Genom detta höga beskydd bar
Nicander blifvit satt i tillfälle alt besöka sångens och
konstens land." — "Hans (Nicaoders) poesi utmärkes
af djup känsla, en ädel enthusiasm för skaldens
yrke, och af en renhet i diktionen, hvilken
förmår en att glömma de brister, hvilka nästan alltid
finnas bos unga författare." Rec. anmär ker "den
tvungna och origtiga användningen af bilder,"
hvilken röjes hos Hr N., och yttrar, att, till
afhjelpande häraf, "ingen bättre föresyn kan honom lemnas,
Sn hans store landsman Tegoe’r> så märkvärdig för
ett yppigt, men med omdöme användt bildspråk."
Rec. meddelar till proF några öfversättningar,
hvaraf bär en sonett ur 5:te Romansen af Kung Enzioe
She sate beside her tamp at midnight’s hour t
ff hen Nature in Endymion slum ber lay,
And Zephyr for her fair cheek bore away
A fragrant kiss from many a sister-flower.
And ivy tendrils, creeping up the tower ,
St ole through the lattice, playfully to seek
Her golden locks, or woo her lovely cheek,
iVhile sang the Siskin in the myrtle bower.
Now ön her veil a tear’s puré crystal flows,
I måge of thought t liat trembles in her heartf
As Enzios name she lays wi th rose-lcaves bright.
Like butter/lies from bosom of the rose,
From Lydias tips the gentle strains depart,
Entrusted to the silent breast of night.
För jemförelsen skull införa vi här originalet:
’’Hon satt vid lampan. Ute, låg naturen
I sin Endymionssömn, i midnatsstunden.
Från syskonblommor i orangelunden
Af vestan blef en kyss till Lydia buren.
Och murgrönsrankan smög sig uppför muren
Igenom fenstret in, och lekte
Med silkeslockama, och kinden smekte:
Och siskan slog ett slag i myrtenburen.
Då faller klar en tår på Lydia slöja,
En bild af tankan, som i hjertat bäfvar:
Med rosors blad hon lägger Enzios namn.
Som fjäriln syns från rosens barm sig höja,
Så sången mildt från Lydias läppar
sväfvar-Ilon den förtror åt nattens tysta famn."
Anonymitet i skrift
(Fort», fr. N:0 a5.)
"Det gifves personer, som veta ingenting
respec-tablare än deras eget värda namn; ingenting
vackrare än att hafva gjort en bok, skrift, poëme,
hvarpå detta namn står tryckt med stora läsliga
bokstäfver, och sotn aldrig kunna se sig mätte på den
glans, som, i deras tycke, omstrålar det. Det
finnes andra, som finna sublimt att ej rodna, hvarken
för deras brist af vett, eller brist af anständighet,
och att strax på första bladet af deras skrifter, med
fullt utsatt dop- ocb tillnamn, likasom trottsa det
allmänna omdömet. Det gifves ändtligen äfven
sådana, som i sanning ej begära bättre än att få
skrifva dumt i fred, men som i fall af Critik, ej veta
annan tillflygt deremot, än personliga angripelser.
Ni skall höra alla dessa beständigt ifra mot
Anonymens otillbörlighet. De vilja gerna, om möjligt
vore, göra namnets utsättande till en rar dygd hos
dem sjelfva, och dess utelemnande, lios andra, till
ett bevis af elakt medvetande, till ett försåtligt
bakhåll, en feg oredlighet. Ingen ting är också hos dem
naturligare än detta påstående. Men de soin ej
hafva deras orsaker, de som oväldigt besinna en
författares kallelse och rättigheter, de tänka vanligen med
större billighet." (Leopold.)
Vi måste här bedja våra läsare om tillgift derföre »
att vi sä länge dröjt med fortsättningen af denna i
N:o 25 påbegynta artikel. Ämnena , (lera föranledda af
tillfället, ha liksom trängt sig på oss, och tvungit
tig-till ett rum. Vi ville fördenskull auhålla, att laau
behagade återkalla det föregående i minnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
