Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c 133 >
Rättigheten, nit dölja författarskap, är lila
moraliskt gifven, som, hvad .Svenska skriftställare angår,
juridiskt oliestridlig. Vi tia äfven sökt visa de
praktiska fördelarna deraf. Ännu återstår, att nämna
några sådana.
Vi äro i allmänhet älskare af det öppna och
ärliga ; vi önskade, att aldrig något sades, liviket ej en
hederlig knrl kunde offentligen erkänna för sitt. Men
vissa förhållanden i lifvet fästa vådor vid en fri
yttring, Man kan, åtminstone vid granskning, aldrig
undgå, att motsäga någons mening, misshaga någons
känsla, såra någons fåfänga, stöta någons fördom,
motverka någons afsigt. Men huru mången vill i
den dagliga sammanlefnaden städse föra
medsigcha-rakteren af den, som i dessa hänseenden sårat den
enskildes tycke eller motarbetat hans ändamål?
Huru mången vill oupphörligt stå en skottafla för
individens missnöje eller partiernas hämnd? Hvem vill
just toppridas derföre, att han råkar alt tänka
olika med den största ordvrängaren och den oädlaste
kämpen? Man behöfver ej vara feg derföre, att man
icke ger sig, utan i nödfall, till pri9 för smädelsen
och förföljelsen. "Jag skulle, säger Leopold, vara
rädd för en man, som gjorde ingen svårighet vid att
o|fentligen förolämpas." Man skall vara bra säker
på båtnaden af sina framställningar, om man skall
anse dem förtjena ett så stort offer. Säkerligen
hade Lettres Versannes aldrig varit skrifna, 0111
författaren måst- derunder sätta sitt namn. De
verkade ändå, fastän Montesquieu på ao års tid ej vidgick
auktorskapet. På lika sätt vtar det med den Engelska
Spcctator. Dalins Argus hade kanske icke varit
utgifven, eller åtminstone ej haft det inflytande, den
ägde, om förf. must nämna fig, och nllimfnfiéüJn
således fått veta, att den var roästrad och moraliserad
af en a a års yngling. Icke dessmindre ansågs dess
värde så stort, att Riksens Ständer hos Konungen
anhöllo, det förf. af Regeringen blefve ann-odad, att
gifva sig tillkänna, på det honom måtte lemnas en
lämplig belöning, hvilken han ock erhöll. Det är
troligt, att Scott ej skulle blifvit så fritt uppfattad,
om han straxt angifvit sig. "Den store okände {the
great unknowriy kallar sig än i denna dag blott
~ A ut hor af IVaverley" Icke skulle Th. Moore vå-
!at framkomma med så mången nyttig sanning, om
an icke dolt sig under slöjan af Thomas Brown,
the Younger? Hvad har den poetiska verlden
förlorat derpå, att han kallat sig, i början af sin bana,
Thomas Lillie7 Tusendtals dylika exempel kunna
företes. Det finnes flera århundraden gamla skrifter,
om hvilkas auktor man ännu är okunnig. Den
bristande kännedomen i detta fall har på intet vis
hindrat den läsande allmänheten, att draga nytta af
deras innehåll.
logenting skulle således mera inskränka
yttranderätten, än just den ovillkorliga förpligtelse^ att
namngifva sig. Det måste derföre icke litet förundra
den tänkande, att motståndet mot den fria anonymen
stundom kommit just från det bull, hvarifrån
tryc-lets obundna frihet varit som mest och ifrigast
förfäktad. Att man likväl sjelf insett, det i otfentiiga
nrender ett beroende är en följd af samhällets
insättning! att man erfarit, det mången medborgare
•j, af yttre skäl, alllid kan öppet bekäuna,bvad han
tunker, — detta visat blott af den forutiättning, att
afskaffandet af den slutna voteringen vid
Riksdagarne skulle blifva menlig fö’r den konstitutionella
friheten. Anonymen och den slutna voteringen befin-
na sig ur drnnn synpunkt, i samma kategori. Ëm—
betsmanna-beroendc, förmanskap, umgängets, vcfrt—
sknpei|s alin förbindelser, den ekonomiska
ställningen, — alla äro för det öppna författarskapet och
den Öppna röstgifriingen, lika mägtiga
omständigheter. Anonymen är endast än mera vigtig, an mera
orn-»-fattande. Hvad som är säkert är, att om det finnes erà
och annan, som trotsar dessa förhållanden, skota
dock de flesta hellre tiga, än åsamka sig så mångm
yttre olägenheter. Anonymen är den enda, soin
skyddar häremot. Saken blir då det, hvilket allena kan
angripas; personen är fredud.
Man är van, att tillägga anonymiteten allt det
onda, hvilket under mask kan lättare utöfvas; således
chikanen, smädelsen, vingleriet, den hemliga
anläggningen m. m. Skulle dessa frätsår på allt moraliskt
lif kunna genom anonymitetens upphörande läkas,
hvem ville icke derför offra de fördelar, hvilka
åtfölja rättigheten att dölja författare-namnet? Men
förhållandet är i sjelfva verket icke detta. Mun
har mer an en gång vunnit den erfnrenliet, att de^
hvilka utställt sitt namn till allmänt åskådande,
eller eljest äro i det offentliga käudu, för ingen del
gifvit de okände efter, i försållign angrepp, i är«M
kränkande tillmälen, i smygande anfnll emot
enskilda förhållanden. Det allmänna vettet, den rena
hederskänslan, det bildade omdömet, ha, genoin dessa
öppet framträdande riddare, lidit lika många
nederlag, som nånsin af dem, hvilka antagit främmatide
rustning eller nedsänkt fdllgallret på hjelmen, Meré
hof oth sansning ha hos de förra icke försports!
Syftningen har icke varit mindre djerf eller mindre
vådlig. Samveten finnas, hvilka -äro rymliga nogj
för att innehålla tillåtelser till allt’ slags krigskonst!
Vi skola äfven här låta Leopold fal»! "Har man ej
sett scril>enter med ganska sinå egenskaper och en
älldele* sublime skamlöshet, så snart de satt sig1 i
hufvudet att spela något slags role, helst politisk,
finna just i sjelfva oblygheten att nämna sigy ett
medel till framgång ? Har man ej sett dem, med detta
enda konstgrepp fånga en allmänhet, färdig att
beundra deras patriotiska mod, och deras dummaste stoj,
just af denna orsak, prisns som en ädel dristigHct?’*
"Har man sett någon halsbrytande Stormskrift
rörande vissa allmänna ärender, eller sjelfva gruudförfatt»
ningen ? Det har varit en författare som nämt sig.
Har man sett oanständiga, dumlustiga Satirer, under
form af historia, eller hvad helst annars, emot
personer, ämnen för den nllmätina vördnaden, eller
emot deras minnen?’ Det har vfcrit en författare soin
nämt sig. Har man sett något ytterst skändligt
anfall emot enskilta medborgare? Dèt hai’ varifert
författare som nämt’ sig." — Vi vilj a diiföra ett
dx£itt-pel, Grevèsmöhlen. Hvem kunde vhrä mern äo h3n,
fräck och äreförgäten? Vidare Skdmt och Allvaf. Han
erhöll sin strSngaste dom af ^eta’, so uf framkallat
namnets utsättande. Ja, nian kan vafsäga, nttrtiatt
sällan sett hårdare-,, skarpare) orättvisare .omdömen,
än af just dem, hvilka, medelst utsättandet af sitt
namn, sjelfmant afsagt »ig allt personligt skydd lof
kritikens pilar, och för bela vådan af ett strängt
til-fämpadt ;us talionis. — Lika obestridligt är, att en
iurn-cyatj cn lycksökare, en väderhane, alldeles icke
behöfver skyla sig Under anonymens lockelse. Allt slags
slingringar och knueleohtiska skiftningar kunna gt
lika väl för sig, under den njcst etalerade offentlig""
het. Derpå har man tusen prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
