Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur många
tragedier utspelas
det ej i det tysta,
medan den
ytlige betraktaren
tror sig se glädje
och
familjelycka.
Hon räckte
sin
behandskade hand
mot den
leende unga
bruden.
(/\yn Ville .Leva Sitt lisset l^iv
Jag är sju år äldre än inin
syster Elly. Jag minns ännu
när hon gjorde sin entré i
världen.
Jag hade suttit i mammas knä
och lyssnat till hennes sagor då
hon plötsligt lyfte ned mig,
ropade på far och bad honom sända
efter doktorn. • Mamma var sjuk!
Jag fick skyndsamt gå till sängs,
och jag skall aldrig glömma, hur
förtvivlad jag var då mamma inte
kom och kysste mig till god natt.
Något sådant hade inte hänt förr.
Slutligen somnade jag, sedan jag
gråtit mig trött.
Xästa morgon fick jag
förklaring på mysteriet. Jag blev
tillsagd att gå in till mamma, och
när jag fick se henne ligga där
blek och trött, kastade jag mig
över henne och brast i våldsam
gråt. Vad hade de gjort med min
lilla, älskade mamma? När jag
lugnat mig något sade hon
småleende:
Ȁlskling, har du sett vilken rar
liten överraskning jag har åt dig?»
Vad var det? Jag spärrade upp
ögonen. Vad var det för ett litet
bylte, som låg bakom mamma? En
liten barnunge med rött ansikte.
och inga ögon! Jag blev helt
förskräckt och frågade mamma vad
det betydde . . .
»Hon sover nu», skrattade
mamma. »Hon vill sova än en tid, men
sen ska du få se så vackra blå ögon
hon har . . .»
Jag var mycket stolt över att ha
blivit »stora syster» och rysligt
förtjust i det lilla knytet, som låg
och spretade med fingrarna, och
inte var större än en docka.
Ären gingo. Alla älskade vi
»lilla syster», och tävlade om att
skämma bort henne. Hon var
ovanligt söt och näpen tyckte alla
som såg henne. När jag var
tjugutre år dog mamma. Xu voro vi
alldeles ensamma, Elly och jag.
Min far hade nämligen dött några
år förut. Vi fingo ärva några
tusen, så vi stodo inte på bar backe.
Jag tror inte att Elly fick erfara
vad det vill säga att vara titan
mor. Ingen mor kunde vara
ömmare än jag var mot henne. Vi
voro mycket olika, Elly och jag.
Jag var liten, knubbig och blond,
med ett lugnt, fridsamt • lynne.
Elly var läng och smärt, med
blåsvart hår. Hon var livlig och
rastlös, och om hon också inte var
någon fulländad skönhet hade hon
dock något »visst» över sig, som
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
