Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Mitt hjerta af fasa i bröstet det spränges,
förvildad min blick sväfvar kring utan rö,
och vansinnets storm rycker bort mig från banan,
som vandra jag ville, mig orden beröfvar!
mitt verop det klagar förgäfves
i olyckans dånande bränning!»
Prometheus uppenbarar sedan för choren att äfven Zeus’ med de nya
gudarna skall störtas ned från sin höjd.
Zeus sjelf skall en gång trots sitt egensinne
bli djupt förnedrad; nät han sjelf sig knutit
uti sitt äktenskap, som snart med skam skall störta
den stolte från sin thron, hans makt förkrossa.
Då skönjes uppenbarligt fader Kronos’
förbannelse. Hur denna ofärd förekommes
förmår ej annan man än jag förkunna.»
Okeaniderna föreställa honom förgäfves att ännu svårare qval skulle
kunna förestå honom; han svarar:
»Tillbed, var tyst, böj knä för herrskarmakten!
Jag mindre denne Zeus än sjelfva intet aktar.
Den korta tid, som qvar är, må han råda
som han behagar; väldet varar icke länge.»
Nu uppträder Hermes, som blifvit sänd af Zeus för att af Titanen
begära förklaring öfver hans dunkla ord om gudarnas tillkommande fall, och
förfråga sig huru detta skulle kunna förekommas, samt hotar med ännu värre
plågor, om han vägrar att svara härpå. Trotsigt svarar Prometheus:
Ej Zeus kan finna plågor upp, ej argan list,
som kan förmå mig det att uppenbara,
förrn denna skamfläck, dessa fjettrar lossats.»
På en förnyad hotelse fortfar han:
»Att lida så
utaf en oväns hand kan icke smälek vara.
Nedstörta då din vredes blixt tveäggad,
att luften rem nar utaf åskans dunder,
utaf en otämjd storms hejdlösa framfart,
att jorden spränges af orkanens rötter,
och störta kroppen krossad i Tartaros;
jag likväl aldrig dock skall dö!»
Då sjunker klippan med Prometheus under åska, blixt och jordbäfning.
Det tredje stycket, »den befriade Prometheus», visar oss åter den
fastsmidda martyren, hvars lefver uppätes hvar tredje dag af en gam. Hans
trotsighet är bruten, han längtar efter frid och rö. Då utkomma Titanerna
ur sina grottor, en gammal, jättelik chor, som blifvit befriade från sina
fjettrar och äro försonade med den nya verldsordningen. De beskrifva sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
