- Project Runeberg -  Hemmets årsbok / 1931 /
203

(1918)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ljudfilmen

Det senaste året har medfört en revolution inom filmvärlden.

Den »stumma» filmen har lagts på hyllan och ljudfilmen
har definitivt slagit igenom. Till en början trodde man
knappast, att så skulle bli fallet — åtminstone icke så snart. I
tidningarna och man och man emellan uttalades, att ljudfilmen
ännu icke vore utexperimenterad, att den aldrig skulle kunna
bli annat än ett dåligt surrogat för det »levande» ljudet och
att en eller annan ljudeffekt kunde tolereras men absolut inte
ett helt ljudprogram. De första ljudfilmerna voro inte så bra,
och på sina håll lurades publiken av spekulativa biografägare,
som helt enkelt placerade en grammofon bakom vita duken
eller läto filmen åtföljas av helt fristående
grammofonupptagningar av olika slags buller o. dyl. som kunde passas ihop med
filmens handling. När sedermera verkligt lyckade ljudfilmer
visades, slog stämningen med ens om, och det uppstod verklig
entusiasm för nyheten. Detta ha biografägarna insett och
hastigast möjligt sökt förse sig med ljudapparater — vilket
blivit så mycket nödvändigare, som stumfilmer praktiskt taget
ej lärigre framställas.

Vad är då ljudfilm för något? Först bör kanske nämnas, att
språkbruket med ljudfilm förstår en film åtföljd av ljud i
form av tal, sång, musik och effekter, under det att man med
tonfilm och talfilm plägar åsyfta film med i huvudsak resp.
musik eller tal. Är talet genomgående, brukar inom filmkretsar
användas termen »all talkie», d. v. s. helt talande.

Tanken på att åstadkomma en talande film är säkert lika
gammal som filmen själv. Den senare har ju haft teatern som
förebild, och där spelar ju talet en avgjort större roll än
»bilderna». Då filmen inte kunde tala, fick man ersätta bristen
genom tryckta texter, men ehuru publiken under årens lopp
vant sig vid dessa, har man dock aldrig kommit ifrån att de
voro en absurditet. Inom parentes sagt kan erinras om att vid
flera tillfällen gjorts försök att framställa filmer utan text,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:28:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemarsbok/1931/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free