Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men knappast med övertygande resultat. Det enda riktiga vöre,
att skådespelarna på vita duken också skulle höras yttra något,
när de sågo ut att göra det. Ty skådespelarna på filmen
uppfattas icke som bilder, utan så snart de röra sig, förnimmas de
som verkliga, levande människor. Det är en illusion — men den
illusion, som allt vad film heter bygger på.
Det låter underligt om man säger, att grammofonen
konstruerades 1887, att bröderna Lumiére i Lyon år 1895
utexperimen-terade en metod att medelst en apparat på en vit skärm
projicera levande bilder av ett rörelseförlopp, fotograferat på en
filmremsa, och att den första talande filmen framfördes redan
1903, om än i ofullkomligt skick. De tre uppfinningarna ha
endast existerat i ett
fyrtiotal år, och utvecklingen
från grammofonen via
filmen till ljudfilmen har
endast tagit sexton år i
anspråk.
Men de sexton åren
gjorde ej ljudfilmen
fulländad, och det finnes
både en trevande begynnelse
och en långsamt skeende
utveckling.
År 1884 erhöll
engelsmannen A. E. St. George
patent på ett fotografiskt
förfarande för upptagning
av toner. Han ledde ett
ljusknippe genom en
bländare, placerad framför en
roterande fotografisk plåt.
Bländaren stod i förbindelse med en membran, vars svängningar
ändrade bländarens storlek och därmed det genomfallande
ljusets intensitet. Med denna av Schwartz 1899 sinnrikt
förbättrade anordning upptogos de första s. k.
amplitudfonogram-men.
Praktiskt ogenomförbar var däremot holländaren Hedicks
idé. Han beskrev 1887 ett förfarande, varvid för ljudets
fotografering skulle användas egenskapen hos en öppen låga att
ändra ljusstyrkan, då den träffas av olikartade ljudvågor. —
Ett annat endast teoretiskt intressant förfarande angavs 1895
av Amstutz och baserade sig på filmgelatinets egenskap att
svälla i olika grad vid skiftande temperaturer.
Den förste, som trädde inför offentligheten med en
praktiskt användbar »ljudfilm», var Edison, som 1899 demonstrerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
