ning av grönsaker och lök i ättika spred sig sannolikt från herrgårdarna till bondehemmen. Detsamma gäller beredning av fruktgeléer. Under 1900-talet tog man konserveringsmedlen till hjälp. Genom tillsats av salicyl- eller benzoesyra kunde frukten kokas in och göras hållbar utan att tillgripa tidigare skedens stora sockermängder. Den hermetiska inkokningen vann insteg under 20-talet och skapade förutsättningar för en konservering utan tillsats av konserverande medel. Råkonserveringen blev ett kort mellanspel på 30-talet och avslöjades snart som föga ägnad att bevara färskvarornas näringsvärde. Fryskonserveringen, som kom till vårt land under 40-talets senare hälft, har givit nya förutsättningar att tillvarataga bär och grönsaker i ett mindre bearbetat skick — således färskare. I stället för att tillreda produkter som sylt, mos och marmelad, kan man frysa bären i naturtillståndet. Frysme-toden har, särskilt på landsbygden, givit hemkonserveringen en renässans. Konserveringsteknikens eftersträvade mål även för hemkonserveringens del har hela tiden varit att bevara det trädgårds- och skogsfärska i så oförvanskat skick som möjligt. Stora framsteg har gjorts i denna riktning och i ökad grad ställt det konserverade framom det färska — vilket i levande tillstånd snabbt går sin förstöring till mötes. Förbättrade transport- och lagringsmetoder har dessutom givit oss ett rikhaltigt sortiment av färska frukter hämtade från transoceana länder och vår egen kontinents klimatiskt bättre gynnade odlingsområden. Man har sålunda gradvis frigjort sig från det starka säsongberoendet. Näringsforskningen har också kunnat avslöja de värden som ligger förborgade i frukt och grönsaker. Kunskapen om vitaminernas betydelse för folkhälsan har genom upplysning blivit allmän. Hemmens konservering av frukt och grönsaker har, även långt efter det att en modern konservindustri vuxit fram för att tjäna de många, som bor i städer och tätorter och ej har tillgång till egen gård, trädgård eller kolonilott, känts som en plikt, som man uppfyller för familjens vinterhälsa. Våra frukter, bär och grönsaker besitter en sådan aromrikedom, att de som har egna trädgårdsprodukter har all anledning att konservera. Våra vilda bär: blåbär, lingon, hjortron, nypon, åkerbär m.fl., är också väl värda att tillvaratas. Till ledning för hemmens konservering av dessa produkter har denna handbok sammanställts. Den är baserad på generationers erfarenhet, men har kompletterats med de råd, modern konserverings-forskning kan ge. 4