Hur livsmedel förstöres Ända till mitten av 1600-talet visste människor rätt litet om sådana egendomliga, men synnerligen påfallande företeelser som att bröd möglade, mjölk surnade och att frukt ruttnade. Att det fanns levande organismer så små, att man inte kunde se dem med blotta ögat, var vid den tiden okänt. Vi vet numera, att de existerar i stort antal och är allestädes närvarande och kan spridas genom luften. Upptäckten skedde egentligen genom en tillfällighet. En holländsk lins-slipare, som hette Leuwenhoek (1632—1723), kom att rikta sina linser mot en droppe vatten. Då han tittade genom linserna, blickade en mänsklig varelse för första gången in i en helt ny värld, den mikroskopiska, ett levande myller. Han lade också märke till att flera av dem rörde sig aktivt i olika riktningar. Hans nyfikenhet var väckt. Med aldrig sinande intresse förde han sina forskningar vidare och kunde bevisa existensen av en ny levande värld, vars individer var så små, att de var osynliga annat än under en lins, som möjliggjorde en förstoring. Detta gav dem namnet mikroorganismer. Leuwenhoeks linser har fullkomnats i vår tids mikroskop, som kan förstora ända till tusen gånger, och ett ännu nyare för-storingsinstrument, elektronmikroskopet, gör dessa organismer synliga i en uppförstoring på 100.000. Man delar upp mikroorganismerna från växtriket i stort sett i tre huvudgrupper: mögelsvampar, jästsvampar och bakterier, vilka skiljer sig i utseende, storlek och flera andra hänseenden. Många av dem lever och fortplantar sig på olika livsmedel. Några av de främsta vetenskapsmännen under de två senaste århundradena har ägnat sig åt att utforska detta spännande område och även klarlagt, vilka organismer, som är ansvariga för de olika förstörelseprocesserna. Dessa organismer finns i jorden och i luften, och är således allestädes närvarande, samt också på huden och husgeråden. Mikroorganismerna har emellertid vissa gemensamma egenskaper. 6