Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Konserveringsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den kolsyra som avgår vid andning anrikas i en lufttät
lagrings-kammare. Samtidigt förbrukas den instängda syrgasen. Dessa bägge
omständigheter — den ökade kolsyrehalten och den minskade
syrgas-mängden — bromsar andningen ofta mycket mer effektivt än själva
kyl-lagringen. Metoden kommer särskilt till kommersiell användning för äpple
och päron, som vid sådan lagring kan förvaras till fram i april—maj.
Behandling med socker, salt och ättika
Salt inverkar i flera fall uttorkande genom att dra vatten ur varorna.
Det verkar således delvis som torkmedel. Det är den effekten, som
utnyttjas vid saltning av fisk och kött. Men salt är också i starka koncentrationer
i lösning hämmande på mikrobernas utveckling. Salt har även en direkt
skadlig verkan på flertalet mikroorganismer.
Saltning av potatis vid kokning har en helt annan uppgift, nämligen
att sätta stopp för strömmen av mineralsalter inifrån potatisen ut i
kokvattnet. Naturen vill alltid utjämna skillnader, därför vandrar vid
konservering med salt, då man använder starka saltkoncentrationer, vatten
från cellerna ut till saltlösningen, vilken är starkare än den som finns i
cellerna. Vid potatiskokning i osaltat kokvatten är cellsaften starkast
koncentrerad och salter vandrar ut och ger en smaklösare och
närings-fattigare produkt.
Socker verkar konserverande på liknande sätt som salt. I en 45 — 50
procentig lösning kan flertalet mögel- och jästsvampar ej växa. Det fordras
således en starkt koncentrerad sockerlösning, som effektivt strävar att
späda ut sig genom att dra åt sig vatten från de mikroorganismer, som
hamnar i den. De förlorar vatten i cellerna och omkommer i själva verket
genom en inre uttorkning.
Förr i världen var sockerkonservering (tidigare med användning av
honung) en av de få möjligheter, som stod gårdarna till buds för att
konservera frukt och bär. Med nya metoder är man inte längre enbart
beroende av socker. Men sockret behåller alltjämt sin stora betydelse för
att fånga upp och skydda arom och färg både hos inkokta och frysta
frukt- och bärkonserver.
Socker i bär- och fruktkonserver är vidare en god hjälp när det gäller
att utestänga luften från varan. Syrgas är avsevärt mindre löslig i starka
sockerlösningar än i vatten, och i en sockerlag tränger därför endast en
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jun 30 16:48:15 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemkon/0017.html