Päron, som skall användas till kompott, bör vara just färdigmogna, men de får absolut inte ha legat så länge, att de blivit övermogna. Om omogna päron användes för konservering, kan man få en till utseendet tilltalande produkt, men den är ej i smak jämförlig med den man får av den mogna frukten. Till kompott lämpliga sorter är exempelvis Moltke, Williams, Esperens herrepäron, Filipspäron. Päron kan också användas till mos, men endast blandat med äpplen och eventuellt även med plommon. Men man bör knappast göra mos av päron med riklig stenbildning, då man vid passe-ringen ej kan frånskilja stencellerna, utan dessa verkar störande i den färdiga produkten. Man kan också torka päron, varvid en god produkt kan erhållas. Rabarber har den fördelen att vara mycket lättodlad även i de nordligaste delarna av vårt land. Dessutom erhålles rabarber färsk mycket tidigt på våren, och denna späda rabarber är lämplig till kompott, sylt och frysning. Även för beredning av saft är rabarbern användbar samt dessutom i kompott och sylt tillsammans med bär eller frukt som man önskar dryga ut med hjälp av denna billiga råvara. Till marmelad, kompott eller sylt bör företrädesvis vår- eller höstrabarber användas, emedan rabarbern ofta är torr och trådig under sommaren och då ej är lämplig till konservering. Som lämpligaste rabarbersorter kan nämnas framförallt Champion och dessutom Hawke’s Champagne samt Elms Jubiläum och Loher Blut. Rönnbär konserveras huvudsakligen som saft eller gelé men kan även användas till sylt. Då de är mycket starka i smaken, blandar man dem ofta med äpple. När rönnbären frusit på trädet, blir de mindre sura och kärva i smaken. Bären av sötrönn har mildare smak än de vanliga rönnbären. Slånbär användes huvudsakligen till saft. Det är nödvändigt att bären får frysa, innan de plockas. Smultron. Trots att vildväxande smultron som färska är aromatiska, blir sylt och kompott därav mindre tilltalande i smaken, varför de ej lämpar sig för konservering. Månadssmultron, dvs. odlade smultron, kan dock fryskonserveras. 35