Tranbär har en stark sur smak, som blir mildare, när bäret fått frysa på plantan. De kan användas till sylt, saft och gelé. Vinbär. Röda vinbär användes till saft, gelé, mos och kompott. En blandning av röda och svarta vinbär ger vacker färg och smak åt konserven. Kombinationen hallon och röda vinbär är även lämplig. När vinbär skall användas till gelé, skall de vara just färdigmogna. Alla röda vinbär är lämpliga för saftberedning. Som exempel kan nämnas de mycket sura Röda holländska samt de mindre sura sorterna Red Cross och Erstling aus Vierlanden. Svarta vinbär användes till sylt, saft och gelé. Utmärkta sorter är Brödtorp, Bang up, Boskoop jätte, Silvergieter och Wellington. Vita vinbär användes till saft och gelé. Man kan blanda dem med svarta eller röda vinbär för att saften skall få bättre färg. De vanligast förekommande vita vinbären är Vita långklasiga. Åkerbär är vildväxande bär, som har en synnerligen fin arom. De användes till kompott, sylt och saft samt fryses. Äpplen. Till konservering bör företrädesvis äpplen med syrlig smak användas, då dessa ger en mera hållbar och mera välsmakande samt dessutom mer C-vitaminrik konserv än de mindre sura sorterna. Utmärkta hushållsäpplen är bl.a. Golden Noble, Bramley, Ecklinville, Charlamowsky, Belle de Boskoop, Ontario och Wellington. Den fina dessertsorten Gravenstein är dessutom utmärkt till kompott. I regel är sommaräpplen olämpliga för konservering. Ett undantag härvidlag utgör Transparente Blanche, som bl.a. ger ett gott mos. Av äpplen kan beredas jnos, marmelad och gelé, medan kompott i regel är en mindre lämplig konserveringsform för flertalet äpplesorter. Ett annat sätt att tillvarata äpplen är att göra must av dem. Till mosberedning användes företrädesvis fallfrukt och vid nerplockning frånsorterad, ohållbar frukt. Men även här gäller regeln, att en omogen eller smaklös råvara inte kan ge en förstklassig produkt. Paradisäpplen är särskilt lämpliga till gelé. Torkning av äpplen förekommer även, men är numera ej så vanlig som hemkonserveringsmetod. 36