rinna, desto större är risken att den infekteras med jäst- och mögelsvampar, och desto större blir C-vitaminförlusterna genom att luften får fritt tillträde. Den avrunna saften kokas upp med socker och är sedan färdig att fyllas het på flaskor. Bärmassan, som man får kvar i silduken vid kokning, kan kokas på nytt och silas till eftersaft. Men det är ingen idé att lägga ner mycket arbete på den, och helst bör den förbrukas ganska snart. Det är en ur näringssynpunkt undermålig saft, som erhålles på detta sätt. Den bärmassa, som man får vid ångning, innehåller något mera smak och näring och ger bättre eftersaft. Bärmassa av vinbär kan passeras och blandas med 3—4 hg socker och 1/2 gram bensoat per kg mos. Detta bärmos är lämpligt till kräm. Förvaring och hållbarhet. Saft skall fyllas så högt i flaskhalsen som möjligt och flaskorna genast tillslutas. Saften bör därefter kylas ner och sedan förvaras i kallt förvaringsrum. Om man har för varmt förvaringsrum, kan man sätta till konserveringsmedel, bensoat, eller sterilisera saften. Den som har gott om frysutrymme kan frysa saften eller också frysa bären och koka saft vid behov. Hur bensoat tillsättes. Bensoat saluföres på apotek och i speceri- och kemikalieaffärer i pulverform i lös vikt. I regel behövs x/2 gram bensoat till varje kg färdig konserv. Är förvaringsrummet mycket dåligt kan man öka mängden något. Bensoat tillsättes när konserven är färdigberedd. Det löses först i litet av konserven och röres sedan ned i massan. Man kan också göra en bensoatlösning på följande sätt: Koka upp 2x/2 dl vatten och låt det svalna något. Häll 20 gram bensoat i en mörk flaska, häll på vattnet och skaka om. Korka flaskan, sätt etikett på den och förvara den kallt. En tesked (5 ml) av denna lösning motsvarar x/2 gram torrt bensoat. 51