Man skall försöka avpassa upptiningstiden så, att bären är lagom tinade när de skall ätas. Smaken framträder bäst, när de är helt upptinade. Tungan uppfattar nämligen smak och arom sämre från en kall vara. Om man föredrar det svagare smakintrycket, kombinerat med den kalla friskheten, kan man tina mindre. Man skall vara uppmärksam på att sockerlagen smälter ner, innan bären är upptinade. Man kan således ej avgöra om en bärkonserv är upptinad utan att smaka på bären och kontrollera att de blivit mjuka. Bär kan fryskonserveras på flera sätt Hela i sockerlag. Man lägger bären i förpackningar och häller på sockerlag, så att den står i jämnhöjd med bären. På detta sätt skyddas arom och näring bäst, dels därför att luften utestänges av sockerlagen och dels därför att sockret fångar upp smak- och aromämnen. Hela, torrsockrade, dvs. blandade med socker. Det är då bäst att först blanda bär och socker i ett kärl och sedan fylla dem på förpackningar. Bärens saft och sockret bildar en lag, som dock ej ger så effektivt skydd som sockerlagen. Man kan även varva bär med socker direkt i förpackningen men då bildas mindre lag. Att skörda bär direkt i frysförpack-ningar, som ibland rekommenderas, är ej bra, ty bären skall alltid sköljas och kylas före inpackningen. Som mos eller puré. Bären mosas råa och blandas med socker. Då avlägsnas luften i bären, och denna fryskonserv får därför den finaste aromen. Särskilt för jordgubbar, vilka innehåller mycket luft, är detta en synnerligen lämplig metod. Osockrade. Alla bär blir godast och står sig bäst om de fryses med socker. Endast när man efterhand ämnar koka kräm, kompott, sylt osv. av bären kan man frysa dem utan socker. Förupphettade. Bären upphettas med socker, kyles och fryses. Sådan kompott får mycket fin smak. Metoden är särskilt lämplig för bär med sega skal såsom krusbär och körsbär samt för rabarber och plommon. 118