Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
det sättet blef nu Julie befriad från skyldigheten att
medfölja, utan kunde med lugn stanna hemma.
Utflyttningen till Forsvik skulle i år ske så tidigt, att
Emmerichs kunde der tillbringa ett par veckor före afresan.
Herr Lindsköld hade nu efter ett mera verksamt lif och
mera vistande ute i fria luften blifvit jemnare och lugnare
till sinnes. Han började att tänka på hur hans egen
ställning skulle blifva för framtiden. Alfreds goda tillbud att
bo hos dem ville han ej antaga-, han ville ej belasta
dem med den dagliga åsynen af en gubbe, kanske kinkig,
sjuklig och pjunkig; också ville han att de så ostörda
som möjligt skulle få njuta af den lycka, hvaraf de båda
gjort sig förtjenta. Förtroendet för Alfred hade genom
den närmare bekantskapen alltmer Ökats, och han kunde
med gladt hjerta lemna sin älskade Emilia i hans vård och
skydd. Ju mer han tänkte på den kära Emilia, ju mer
insåg han, huru mycket hon hade genomgått med tålamod
och sjelfförsakelse, och han önskade så lifligt att hon skulle
blifva i fullt mått belönad derför. Att hennes utstyrsel
skulle besörjas med den största frikostighet, föll af sig
sjelft. "Hvad mig sjelf beträffar," tänkte han sedUn, "så
vill jag ett par år hafva eget hushåll för mina gossars
skull; — få se sedan, om jag lefver." Deremot ville han
med tacksamhet mottaga anbudet af bostad för Agnes hos
Alfreds, likväl så att hon störde så litet som möjligt. Han
önskade att för sin räkning få taga ett par rum för henne
och Eva uti eller bredvid deras våning, der de stundom
ensamma kunde få styra och regera bäst de ville.
Äfven en annan stor framtidsplan föresväfvade nu herr
Lindskölds tankar. Han såg till sin stora glädje, huru
Rudolf, som han tyckte, dagligen tilltog i manlighet och
kraft, i kunskaper och håg för landtbruket, hvarför han
nu var allvarsamt ^betänkt att, så fort sig göra läte, till
honom öfverlemna Forsvik, för att sedan, när han så ville
och kunde, utlösa syskonen derifrån. Sjelf hade
brukspatronen allt sedan hans frus frånfälle förlorat lust och håg
för all befattning dermed, och önskade gerna att detta
skulle vara ordnadt och uppgjordt före hans eget frånfälle.
Under tiden hade Alfred lyckats få spaning på en
mycket passande våning, endast med det felet, att Agnes
ej kunde få mer än ett rum-, men det gjorde detsamma,
menade Emilia, om allt annat vore bra. Som denna våning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
