Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ skulle repareras på sommaren, önskade man att åtskilliga
förändringar äfven kunde göras; men egaren hade sedan
ett par år tillbaka bott utomlands och vice-värden kunde
ingenting lofva eller bestämma, utan föreslog, att, då
ägaren säkerligen aldrig komme att åter inflytta i sin stora
präktiga våning en trappa upp, man i stället ville taga
denna. Men detta öfverensstämde visst icke med Alfreds
och hans fästmös små anspråk, utan Önskade de helst att
få den mindre våningen två trappor upp.
Emilia hade haft den glädjen att se Helena fortfarande
vara villig, treflig och, såsom alltid, utmärkt duglig. Nu
hade hon sjuknat af en förkylning, hvilket var så mycket
ledsammare som man stod nära utflyttningen åt landet;
men Emilia var det oaktadt hvarken modlös eller rådlös,
förlägen eller okunnig, utan allt gick inom hus sin jemna
gång-, hon kunde blott oftast ej emottaga
förmiddagsbesök, ej en gång af sin fästman, som deröfver var mycket
missnöjd, men det fick bli dervid.
En dag, då Emilia blifvit mycket hindrad vid
tillagningen af en pudding till middagen, kom Alfred in i köket
den inre vägen och låtsade vara mycket ond för det han
förgäfves skulle söka henne i hvarje vrå af huset.
vet du ej," inföll hon, "att detta är mitt
embets-rum?"
"Jo, men jag har något angeläget att tala med dig om."
"Icke nu .. . jag har brådtom... om en stund."
"Nå, kan jag ej hjelpa dig? Eår jag slå sönder de
der äggen åt dig."
"Nej, jag tackar, visst inte, — jag vill hvarken ha
dem.på bordet eller golfvet, utan i fatet."
"Hvad du har litet förtroende för min skicklighet!
Nå, hvad annat skall jag göra då?"
"Sitt blott och vänta litet," bad Emilia. Och så satte
han sig ned på en trästol i det rymliga, snygga och ytterst
ordentliga köket. "Jag måtte väl få se på dig
åtminstone," menade Alfred. "Nej, icke det en gång," svarade
Emilia, "ty nu vill jag vara alldeles i fred." Han satte
följaktligen handen för ansigtet, men såg lika bra genom
fingrarna. Det dröjde emellertid ej länge, förr än de fingo
höra steg i trappan. Det var herr Lindsköld, som ibland
brukade titta in i köket då han. trodde Emilia vara der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
