Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.234
sitt midt i ålderdomen ungdomsvarma hjerta, var en
god typ för vildmarkens första odlare och lagstiftare i
detta land. Han lemnade mig under vägen, för att
begifva sig till sitt hem i den lilla staden Niles. _
I sällskap med en vänlig M:r Hunt ocli hans
hyggliga svägerska, gick jag ombord på ångbåt, för
att fara öfver till Lake Michigan. Solen hade nu
gått ned, men aftonhimmelen brann i klaraste purpur
öfver den haf-lika sjön. Yid dess sken och den nya
månans ljus foro vi af. Det var den skönaste, stillaste
natt. Vattnet var spegel-lugnt.
Om morgonen den 13 Sept. såg jag solen lysa
öfver Chicago. Jag hade väntat att i Chicago blifva
mottagen af vänner, hvilka der skulle taga mig om
hand. Men ingen kom. Jag fick veta att de, som
väntat mig nu voro borta. Icke underligt, då jag
dröjt två månader öfver den utsatta tiden! Jag fann
mig nu alldeles ensam midt i den stora, okända vestern.
Ett par små motgångar med mitt bagage kommo
härtill att låta mig känna detta mindre trefligt. Men —
just som jag stod helt allena på däcket (mina vänliga,
nya bekanta hade lemnat ångbåten tidigare) så — kom
min glädje till mig. Jag kände att jag icke var allena;
jag kände mig frisk till själ och kropp; solen var
också der och ett så innerligt jubel öfver dess Skapare
och öfver den skatt jag funnit uppfyllde mig, att jag
skattade mig lycklig att få sluta inig in i ett ensamt
rum på ett hotell i staden, för att få vara ensam med
min glädje.
Men min ensamhet varade icke länge. Vackra,
vänliga menniskor kommo omkring mig, tillbjödo mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
