Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.258
Hennes man måste slutligen öfvergifva åkerbruket,
han blef skomakare ocli lyckades med detta yrke att
vinna nödtorftig bergning åt sig och de sina. Nu var
han död sedan några är, och hans enka beredde sig att
lemna den lilla gården, den hon ej längre kunde sköta,
och att flytta till sin måg, Bergvall.
Sjelf kände hon sig utsliten och gammal, förbi, såsom
hon sade, i förtid, men ångrade dock ej att hon
kommit till Amerika; ty hon tänkte på sina barn, ocli den
framtid, som i den nya verlden öppnades för dem,
rikare, lyckligare än den, som moderlandet hade kunnat
gifva dem; och hon var nöjd att ha köpt åt dem
denna framtid med offret af sitt lif, var nöjd att gå
nedåt mot grafven i förtid och att der få lägga ned
sin krycka.
Dessa barn, fyra söner och fyra döttrar (de två
yngsta flickorna födda här, och barn ännu) voro alla
hyggliga; några af dem utmärkt vackra, isynnerhet de
två yngsta sönerna, Knut och Sten. Sten rodde mig
omkring stränderne af den vackra sjön i en ökstock.
Han var en skön, smärt, sjuttonårig yngling, och der
han satt i hvita skjortärmar, med blå sidenväst, med
de klara, mörkblå ögonen, det rena, goda uttrycket i
det ungdomsfriska ansigtet, var han verkligen
idealet för en idyllens herde. (Systrarne berömde,
afsides för mig, Sten och Knut såsoin »så innerligt goda
och hjertliga gossar», som göra allting för systrarne
och hemmet).
Vi foro längs med de löfrika stränderna, soin med
sina höstgranna färger speglade sig i den spegelklara
sjön. Här, på en hög utskjutande udde, täckt af ly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
