- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
267

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 7

hos en af dera, nyss gift med en ung täck norska.
De hade det godt, och tycktes trifvas godt också i
staden, der de hastigt förkofrade sig genom handel.
Icke så väl trifdes en äldre herre (dansk), som hade en
syssla i staden, men beklagade sig öfver bristen på
sällskapslif och lifvande förströelser under de långa,
ensamma aftnarne! Han var enkling; och enklingen, eller
mannen utan hustru och hemlif i Amerika, har ett
ödsligt lif, isynnerhet i de små städerna och på landet.

Jag skildes med saknad från den lilla vänliga sta-

o o

den, för att ruska fram till Madison. Min koffert hade
genom misstag blifvit bortförd från Watertown med
någon diligens, jag visste icke hvilken och hvart.
Men tack vare de elektriska telegraferna, som genast
sände telegrafiska bud derom på tre håll, fick jag
nästa dag åter mitt förlorade gods, välbehållet.
Märkvärdigt är, att öfverallt genom detta unga land, längs
med dess eländiga vägar (som äro inga vägar alls) gå
de elektro-magnetiska trådarne från träd till träd, från
påle till påle öfver praire-landet, och sätta städer och
byar i komunikation.

Vägen till Madison var svår, men mera liknande
en verklig väg, än den emellan Millwaukie och
Watertown. Vi voro blott få personer i diligensen;
jag-kunde sätta mig litet beqväinligare; ett mildt norrsken
dansade strålande öfver prairie-landet, som vi foro
öfver i den stjernljusa natten, och lysmaskar glimmade
på gräset, längs vägen. Färden var ej obehaglig. De
vida, öde, grönskande, vågande fälten, med den vida,
stjernströdda rymden öfver dem hade något stort och
lugnt. Och jag satt tyst och stilla. Klockan half

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free