- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
301

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J301

beslöto Marquette och Joliet att ensamma våga ett möte
med vildarne. Sedan de vandrat sex mil inåt landet
sågo de en by vid brädden af en ström, och tvenne
andra på sluttningar, något längre bort. Strömmen kallades
Mou-in-gou-e-na eller Moingona (sedermera des Moines).
Marquette och Joliet voro de första hvita män, som hade
beträdt Jowas jord. De anbefallte sig till Gud, och
uppgåfvo ett liögt rop. Indianerna höra det. Fyra
gamla män framträda långsamt emot dem, bärande
fredspipan, lysande af mångfärgade fjädrar. »Vi äro Illinois!»
sade de, hvilket är uttydt »vi äro män!» En gammal
höfding emottog dem i sin hydda, sägande i det han
upphöjde sina händer: »Huru skön är ej solen,
Fransman, då du kommer att besöka oss! Vår hela by
väntar dig; och du skall bo i frid i våra hyddor». I
deras stora råd förkunnade Marquette läran om den enda
sanna Guden, deras skapare. Han talade äfven om
fransmännens stora kapten i Canada, som hade bestraffat
de fientliga indianska nationerna och befallt fred; samt
frågade dem om Missisippi och folkstammarne på dess
stränder.

»För budbärarne, som förkunnade att Iroquesarne
blifvit besegrade, gjordes ett präktigt gästabud af
lio-mouny och fisk samt utvaldt villebråd från prairien».

»Efter sex dagars festligheter bland dessa vildar, for
den lilla gruppen upptäckare vidare. »Jag fruktade icke
döden», säger Marquette, »jag skulle ha ansett det för
den högsta lycka att få dö för Guds ära».

»De reste förbi de lodräta klippor, som bära
vidunderliga djurs liknelser; de hörde på afstånd bullret af
Missouri’s vatten, som de ännu blott kände med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free