Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J308
är högland, ett herrligt, bördigt Prairie-land, land för
många millioner menniskor: amerikaner skola bygga på
dessa höjder sköna, gästfria hem, här arbeta, bedja,
älska, njuta. En förädlad mensklighet skall bo på dessa
höjder.
Nere i floden, vid berg-jättarnes fötter, blefvo de
små gröna öarne allt fler och fler; alla hade samma
karakter, alla voro täcka oaser, omslingade af
vinran-kor. De vilda drufvorna äro små och sura; men sägas
bli söta efter frosterna. Det är märkvärdigt huru
öfverallt i Amerika vinrankan är hemma! Amerika är ett
sannt vinland. Jag såg här profetian om tiden och
landet, der »hvar man skall sitta under sitt eget vinträd i
god fred, der ulfven och lammet skola leka
tillsammans», och ödemarken skall blomma som en lilja —
allt i Fridsfurstens namn.
Dessa höjder, oaktadt deras skiljaktighet i former
och de klippruiner de bära, ha en likhet; de äro
nästan alla af samma höjd, icke öfverstigande åtta à
niohundra fot. Goda republikaner allesammans.
I går afton, just i solnedgången, såg jag första
spåret af Indianerna, i en Indiansk graf. Det var en
bark-kista eller låda, lagd på ett par plankor, burna af
fyra stolpar under ett höstgult träd. Det är så
India-nernerna bisätta sina döda, ända till dess allt kött är
förvittradt af benen, då de begrafva dessa i jorden eller
i hålor, under ceremonier, dansar och sånger. En
likkista i höstgult träd, i den bleka aftonsolen var
således det första tecken, jag förnam af detta arma,
bortdöende folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
