- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
499

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J499

skådespelet i den menniskoälskande sinnesstämning i
hvilken man, för att behälla sig sjelf vid godt lynne,
tror det bästa om alla menniskor, och söker se alla
ting och tillstånd på solsidan.

Ett par timmar sednare satt jag ännu på piazzan,
i aktern, och drack samma milda, tjusande luft, såg
samma skådespel af sydländsk skönhet, men såg nu
derpå med ett hjerta fullt af — bitterhet. Ja, ty för
mina blickar hade upprullat sig en nattlig tafla, en
tafla, som städse likt ett afgrundens spöke skall träda
emellan mig och minnet af det ljusa omhölje, som en
stund tjusade och fördunklade min syn.

Jag satt och såg på det sköna skådespelet, såsom
man ser på en theater-scen. Jag njöt med barnsligt
sinne af dekorationerna. Då kom min nya vän,
plan-tage-egaren, och satte sig i en ländstol nära min, på
piazzan. Vi talade några ord om luftens ljufhet, som
han njöt liksom jag, så sutto vi tysta och betraktade
uppträdet på stränderna. Vi sågo karavanerna af
slafvar ocli deras uppsyningsman tåga öfver fälten. I den
menniskoälskande sinnesstämning, som jag nyss omtalat,
sade jag åt min granne:

»Detta är ingen glad syn, ocli likväl är det troligen
mera lycka och väbefinnande i detta lif (slafvarnes), än
man vanligen föreställer sig!»

Planteraren vände sitt vackra hufvud till mig med
en blick, som jag aldrig skall förgäta, det var
öfverraskning, nästan förebråelse deri, och en djup
melankoli.

»O!» sade han med låg röst, »ni vet icke hvad
som föregår på dessa stränder, ni skulle då ej tänka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free