Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har sol nog på det nya året, ja, äfven litet »til
overs», om någon skulle vilja ha deraf.
Men jag måste nu berätta dig litet om Bushkitou!
Bushkitou är en fest, som årligen firades af Indianerna
vid Mississippi i dessa sydliga nejder, då europeerna
först inträngde der. Den synes mig märkvärdigast
bland Nord-Amerikanska Indianernas fester, och torde
äfven ha fortplantat något af sin andemening på
nyårshögtiden lios den hvita ras, som nu intagit den
rödas jord.
Bushkitou-högtiden inföll vid årets slut, och räckte
i åtta dagar. Hvar dag hade sin särskildta ceremoniJ
Men hufvuddragen i alla ceremonier voro fasta,
reningar och — sjelfbegTundning. Det heter nemligen
alltemellanåt i berättelsen derom: »den dagen (3:dje, 5:te
och 7:de, om jag rätt minnes) sitta männerna tysta på
torget». Reningarne voro tvagningar, i hvilka askan
spelar en hufvudro]; och det förefaller mig
anmärkningsvärdt att denna aska skulle bäras till krigarne af
unga flickor, som ännu voro halft barn. Äfven den
föda, som de emellan rastan fingo njuta, skulle räckas
dem af dessa barn ayn änder. Männerna (ty qvinnorna
nämnas icke) hade äfven nattliga dansar vid eldens
sken, hvarunder de tvådde sig med det varma vattnet, i
hvilket de kokade vissa örter och rötter af växter,
innehållande välgörande krafter. Sjette nattens dans
synes mest symbolisk och betydande. Sjunde dagen »sitta
åter männerna tystja på torget». Åttonde dagen var den
sista stora reningsdagen. Då gingo männerna till en
höjd vid floden, störtade sig hufvudstupa i den och
döko djupt ned förnyade gånger. Derefter gingo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
