Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
svnta skönheten och skärheten af deras röda färg på
bladets inre sida. Man skulle säga att en droppa blod
af ett varmt modershjerta hade utgjutit sig der.
Ungarne, kycklingarne (som äro tuppar och hönor på
en gång) brösta sig nu helt stolt, och med bröstet utåt
vändt, ryggen inåt, hufvudena i vädret och näbbarna
äfvenså, resa de sig upp, kranslikt omgifvande stjelken,
der de om en à två veckor mogna till den lj Lifliga
bananasfrukten och afskäras knippvis.
Hela det tunga, mörkt purpurfärgade
knopphufvu-det är en tät sammansättning af sådana bladhylsor,
omslutande sådana ungar. Så löser sig blad efter blad
och affaller, så växer kull efter kull af frukt-ungar,
till dess den tjocka stjelken är fullsatt af deras
kransar. Men alltid ännu återstår en god del af
knopp-hufvudet, som aldrig hinner utveckla hela sin inre
rikedom under det år som bananasträdet lefver. Ty det
lefver och bär frukt endast ett år, ocli dör sedan.
Dock ger det dessförinnan lif åt en stor familj af små
telningar, som växa upp vid dess fötter, och hvaraf de
äldsta äro färdiga att blomma och bära frukt, då
moderträdet dör.
Och detta är historien om bananasträdet, »Musa
Paradisiaca», som det kallas i vändkretsens flora. Och
säkert var det hemma i det första paradiset, då allt
var godt!
Något täckare och fullkomligare än de små
telningarne, bananasbarnen, kan man knappast tänka sig.
De äro moderträdets fullkomliga afbilder i miniatyr,
men med deras unga blad får icke vinden makt. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
