Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
stå under moderträdets vingar i paradisisk frid och
skönhet. •
Man har försökt att plantera bananasträdet i södra
delen af Norra Amerika, der så många träd af
främmande zoner trifvas. Men bananasträdet vill ej trifvas
der, dess frukt icke mogna. Det fordrar en jemnare,
ljufvare värma. Det vill ej gå utom vändkretsens
paradisiska luft.
Stekta bananas är en lika vanlig rätt på
creoler-nas frukostbord som bröd och kaffe. Men jag äter
dem icke annorlunda än råa.
Fruarna här i landet ha ett lätt hushållsbesvär.
Kokerskan, alltid en negrinna (då familjen ej har kock,
som då är en neger), har en viss summa penningar i
veckan, för hvilken hon bestrider familjens middagar.
Hon går på torget och gör uppköpen, och tar der hvad
hon finner bäst, eller hvad hon finner för godt. Frun
i huset vet ofta icke hvad familjen får till middag,
innan middagen kommer på bordet. Och jag kan blott
förundra mig öfver att husmödrarna kunna med så
fullkomlig trygghet öfverlemna denna sak åt deras
kokerskor, och att det lyckas så väl. Men fallenhet och nöje
att laga mat lärer vara en allmän sak hos negerfolket,
och de sätta en heder uti att servera goda middagar.
Mrs Schneidler sitter om förmiddagarne och läser
med sina två små flickor i en sal, som har dörrarne
öppna åt piazzan, och derifrån ät gatan eller
landsvägen, och när landtfolket (»monteros» kallas de här och
äro alltid männer) kominer med sina små hästar, tungt
lastade med grönsaker, frukter och fjäderfä, dä stannar
en och annan framför porten och ropar at »la senora»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
