Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
åren. En qvinna hade sin venstra arm borta. Mrs
Chartrain frågade henne huru det tillgått; och hon
berättade på spanska med lifliga åtbörder en historia,
som Mrs Chartrain icke ville tolka för mig; men af
det sorgsna, bekymrade uttrycket i hennes milda
ansigte såg jag att jag ej missförstod berättelsen, då jag
fattade att den angick en mycket grym handling af
slaf-egaren eller hans agent, mavoralen, emot den
värnlösa slafvinnas. Sist gingo vi till gamla Pedro. Jag
hade med mig kaffe åt honom och några spanska
fraser för hans vårdare, mannen och qvinnan, som jag
om morgonen hade träffat på fältet. De voro nu vid
stugan, och gamle Pedro satt derinne som förr.
Mannen hade fått sin högra arm krossad vid
soc-kerqvarnen; den var nu afhuggen ofvanför armbågen.
Han hade sedan fått köpa sig fri för tvåhundra pesos;
äfven qvinnan hade köpt sig fri, för — som jag vill
minnas — samma summa. Jag frågade dem, om de
ville återvända till Afrika. De svarade gapskrattande:
»Nej! Hvad skulle de göra der? De voro lyckliga här!»
De voro innerligt förnöjliga och muntra. Jag
förmanade dem att vara goda mot gamla Pedro. »Gud
skulle vedergälla dem det». De svarade storskrattande
»ja, ja!» Aldrig har jag funnit mig kunna vara så
roande.
Det hade mörknat, medan vi stodo der vid stugan
under kokos- och papaya-träden, och stjernorna kommo
mildt tindrande fram ur det djupa blå. Från stället
der vi stodo, och som låg temligen högt, sågo vi de
röda eldarne lysa från jordugnarne vid Mr Chartrains
sockerqvarn, och hörde de vilda sångerna och ropen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
