- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Tredje delen /
176

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I "

176

Karakteren af sockerplantagen och lifvet der synes
mig temligen lika öfverallt. Den förnämsta skönheten
på dessa plantager är de stora alléerna, isynnerhet af
palmer; — jag kan ej vandra genom dessa
»Guada-rajahs» utan en känsla af vördnad och ödmjuk glädje,
så sköna och storartade äro de. Trädgårdarne äro
vanligen helt små och ofta vanvårdade. Sockerrörsfälten
inkräkta på allt annat. Fruntimmernas lif är icke
gladt och föga verksamt. De synas mig lida af
tillståndet på plantagen, som aldrig är fritt från fruktan,
och icke tillåter dem någon utveckling af deras
skönare verksamhet, ja äfven hämmar deras steg. De
våga ej gå ut i nejden ensamma. De frukta för
förrymda slafvar. Dessutom, med all Cuba-plantagens
skönhet af träd och växter, saknar den dock det som
utgör landtlifvets största behaglighet — då man
betraktar det blott ur njutningens synpunkt — den
saknar — gräsvällen, den mjuka, ödmjuka grönskande
gräsvallen, der millioner små gräs och mossor och
blommor komma tillsammans för att bereda åt menniskorna
en frisk och mjuk bädd att hvila på, att hvilande
drömma, tänka, njuta. Den saknar de lundar af
lummiga buskar och träd, i hvilkas skuggor vi hvila så
trygga. Och jag märker tydligt, att den paradisiska
luften, de kungliga Gundarajahs icke ersätta för öns
invånarinnor dessa landets anspråkslösare behag.

Dessutom, vi se omkring oss på landet ingen orätt,
ingen nöd, som vi ej kunna till någon del afhjelpa.
De se mycken, dagligen, som de ej kunna göra något
att lindra. Ju ädlare en qvinna är på Cuba, desto
olyckligare måste hon vara. Vore hon än förenad med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free