- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Tredje delen /
220

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 5

»fonda», ty lian talar fransyska som en fransos, sade3
det mig, och är en »Caballero perfetto». Jag skrifver
till dig nu i ett litet naket rum, med kalkade väggar
och jordgolf, med en trädstol och ett gammalt
trädbord till amöblemang, och vinden blåsande med all
makt in i rummet genom fönstret. Men det är Cubas
varma vind, man kan ej träta med den.
Morgonfärden denna dag på jernvägen var herrlig, lik en annan
morgonfard som jag gjorde för några veckor sedan,
och Cafetalernas palmer och granna blommor lyste längs
med vägen. Hela denna sida af ön1 är ryktbar för
skönheten af sina kaffeplantager, hvars grannaste dagar
nu dock äro förbi, då de ej kunna producera kaffe till
den mängd och godhet som de sydliga plantagerna på
ön, och derföre ha, sedan några år, fallit i lägervall.
»San Antonio de los Bafios» är en liten stad eller
köping, »Pueblo», beryktad för sina bad och för den
sköna bergsnaturen i dess grannskap. I dessa berg
finnas plantager, der hettan aldrig blir stor, der friska
hafsvindar jemt spela,’ och gräsvallen grönskar året
om, luftiga bostäder med stora utsigter utåt det stora
hafvet. »San Antonio» är vidare bekant för en
underjordisk flod, som jag skall gå att upptäcka, sedan jag
afskedat en vägvisare, som min vän Don Manuel
skaffade mig, sägande i förtroende att han var en
»grand Coquin», och som såg mig ut att vara det
till den grad, att jag ansåg honom i stånd att i en
handvändning kunna skuffa mig ned i den
underjordiska strömmen som jag skulle betrakta. Jag ursäk-
-tade mig derföre skyllande på »el vento». — Det blå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/3/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free