Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.231
ligt, sora vore de hennes egna barn; ser det af de
ömsesidiga glada hedningarne emellan henne och de
negrer eller negrinnor, sora vi möta under våra
spatser-gångar, hör det också beständigt i hennes afsigtslösa
yttringar, känner det i hennes hjerta, i behaget af den
atmosfer, som omger hennes älskliga väsen.
Häromafton, då hon och jag i skymningen
återkommo från en vandring i en af plantagens
skogslundar, mötte vi i skymningen en ung negrinna: »Oh,
Francisca, Francisca!» utropade M:me Carrera
hjertligt, och gjorde, på spanska, frågor öfver hennes
befinnande o. s. v. Francisca svarade med strålande
uttryck att hon mådde väl, var lycklig, och hoppades
snart att kunna gifva »sua raercé» en vacker liten
»ne-grito». Hon skulle snart blifva mor. Hjertligare kunde
icke, i vårt fria land, husbondfru och tjenarinna
samtala. Den unga, blifvande modren var tydligen viss
på att hennes barn skulle hos den vackra hvita frun
finna moderlig vard.
En liten negergosse, sora lekte med hennes yngsta
sonson, sprang en dag mycket upprörd till henne
klagande: »han kallar mig en neger utan skam!» (un nègre
sans honte)! »Lek icke med honom vidare!» sade M:me
Carrera allvarsamt, »lek icke med honom nu!» fortfor
hon talande till de andra negergossarne omkring dem.
Och lilla vackra Eduardo fick en tillrättavisning, och
gick ensam, med slokande hufvud en god stund.
Jag beundrar ofta hennes tålamod att låta sig
omgifvas och följas af de rustande, små svarta ungarne,
som på vägarne röra upp allt möjligt dam kring hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
