Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.232
nes hvita gestalt. Jag tillstår att jag icke skulle stå
ut med det så som hon.
Men ofta skall jag i minnet höra hennes milda
röst yttra, såsom nu, när jag framkallar ämnet tilltals:
»dessa arma varelser, hvilkas lott är så hård, som arbeta
för oss, och ha så liten utsigt till frihet och lycka, —
böra vi icke göra allt för att mildra deras öde, försötma
deras lif, i allt hvad vi förmå det? Jag kan icke se
någon lida — icke ett djur en gång. Det är mig
en tröst att veta att mina negrer hålla af mig. Jag
håller af dem; har alltid funnit dem tillgifna och måna
om att göra mig till viljes. De äro på intet vis svåra
att styra, blott de se att man verkligen vill dem väl,
att man vill vara rättvis och billig».
»Jag tillåter aldrig att ett slag af piskan gifves
på denna plantage utan min uttryckliga tillåtelse.
Ma-yoralerna äro råa, ouppfostrade män, och slå ofta i hetta
och af ondt sinne. Det får icke ske. Då en neger
begått någon förseelse som måste straffas, inberättas
det till mig, och jag bestämmer bestraffningen. Om
piskan måste användas, så måste den användas utan
hetta, och blott då förmaning och bannor visat sig
ingenting kunna uträtta. Mina negrer hålla af mig, ty
de veta att jag aldrig skall tillåta att de
behandlas illa».
»Det är då icke sant», sade jag, »hvad man sagt
mig om negrernas otacksamhet, och att vid
slafuppro-ren år 1846 det var de mildaste husbönderna, som
blefvo först massakrerade af sina slafvar».
»Ack nej!» återtog Madame Carrera, »sådant är
icke i menniskonaturen! Just denna tid befann jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
