Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.290
denna värnlösa, vanvårdade barnahop ocli tala med dem
om deras Fader i himmelen och lära dem bedja:
»Fader vår!»
»Fader vår!» huru värdigt och vackert att se en
ung, hvit flicka — en ljusets engel skulle hon synas,
och verkligen vara här — stå ibland de svarta små,
lärande dem att med begrepp uttala denna jordens
heliga, allmänneliga bön.
»Fader vår!» först denna bön samfält af hvita och
svarta. Sedan skall allt annat komma i sinom tid, som
den gode och store Fadren vill det.
Skönt och värdigt vore det ock, om unga, hvita
qvinnor ville öfva de svarta barnen i sång och dans,
lika dem de öfva i sitt fädernesland, dessa sånger
med chör, som synas vara hjertat i all sång hos
Afrikas barn, och som lätt kunde gifvas sinrikt
innehåll.
Jag vet en sång som kunde tjena till modell för
sådana sånger. Den sjöngs af afrikanska qvinnor för
en hvit resande, som de en stormfull natt gifvit
lierr-berge i sin hydda, och den lydde så:
Stormen röt och regnet föll,
den fattiga hvita mannen,
trött ocli matt
i den mörka natt,
satte sig under vårt träd.
Han har ingen mor som ger honom mjölk,
ingen qvinna som maler hans säd!
Chör.
Haf medlidande med den hvita mannen
Han har ingen mor o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
