Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
taga i sig oräkneliga mindre strömmar och bäckar
och kringföra till alla orter odlingens lif och odlingens
frukter! Jag kan ej betrakta dessa sköna floder utan
hopp att de skola bereda väg för den ädlaste af dessa.
Från min goda Mrs Howland, som blifvit mig kär
som en syster, och hennes familj skiljdes jag med en
smärta som jag sökte att icke lyssna till. Ty det
måste ske.
Det var om eftermiddagen den 12 Juni jag
lemnade Charleston och södra Carolina, der jag njutit så
mycket godt. Sjön var »rough» och fartyget så fullt af
folk att jag ångrade i tysthet det min önskan att vara
med Mrs Holbrook låtit mig välja detta fartyg och
icke hellre dröja ett par dagar längre med min afresa.
Ty jag fruktade nu att besvära andra och bli besvärad
sjelf. Men Mrs H. blef min tröst och hjelp. Bekant
med negrinnan som passade upp i
fruntimmers-salongen, lät hon den goda gumman bädda åt oss på mjuka
säten nära fönstren, ty alla hytter i fartyget voro
redan upptagna. Härigenom undsluppo vi de heta
hytterna, och njöto under natten frisk luft från salongens
fönster.
När det led åt natten blef sjön allt mera orolig,
och molnen blefvo stormdigra, luften var tryckande
het; passagen var af de farliga, och ångfartyget icke af
bästa rykte.
Men jag tröstade mig och tänkte: »när månan
kommer upp!».....Ty jag har den inbilska tron att
månan är min vän. Den drog min blick till sig redan
i mina barndomsår, och innan jag sade något annat
ord, innan jag kunde säga fader och moder, sade jag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
