Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
ser dem nästan som heliga väsen, och likväl förderfvar
man barndomen genom veklig vanvård!
»Detta måste ni taga med, från mig, åt er syster
Agatlia!» sade D., i det han gaf mig en stor vacker
gravyr af utsigten vid Westpoint. Hans sista gåfva till
mig var Bartletts dyrbara verk »American scenery» samt
Miss Coopers »Rural hours.» Det var i NewYork. I
Astorhouse — der vi mött hvarandra för första gången,
skiljdes vi — — jag känner att det är för alltid på
jorden. Marcus S., mycket blek af hettan, men alltid
god och vårdande, kom i vagn att afhäinta mig till
sitt hem.
Nu är det sent på aftonen, min sista afton i den
nya verlden. Hettan är förfärlig; nätterna medföra
ingen svalka. Menniskorna se ut som om de voro
mjölade i ansigtet. Alla lida och pusta. Jag begriper ej
hur jag skall hinna bli resfärdig tills i morgon. God
natt. Snart skall jag återse Sverige. Ack, om då, som
när jag kom ifrån Danmark, jag fick se ditt snälla
ansigte på stranden, dina kära blå ögon!.....
Mitt lilla hjerta, jag har mycket önskat och
längtat att ännu få ett bref ifrån dig, innan jag lemnade
Amerika, som sade mig att du blifvit sommarvarm
åter; de två sista voro så ganska kulna! Men intet
sommarbref har kommit, och jag måste lefva i tron
och hoppet. Och i kärleken omfamnar jag hjertligen
Mamma och Dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
