Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
P. s.
På hafvet. Sept. 1851.
Det är förbi. Jag har lemnat dem för alltid, det
stora landet, de kära, dyrbara vännerna! Det måste
ändå ske; och det har skett; men jag känner mig
ännu liksom döfvad deraf. Gudskelof ändå att den
svåraste stunden är öfver. Och morgonen då jag skulle
afresa — det var en underlig morgon. Jag var nästan
förtviflad öfver mängden af små åligganden, som jag
ännu hade att afgöra, och af ihängande hufvud verk;
men på en gång vek den, och allting ljusnade; uppe
på mitt rum satt den goda Marcus och förseglade mina
biljetter, allt efter som jag skref dem, och mottog
mina uppdrag, och sade emellanåt lugnt och lugnande:
»plenty of time! We are in good time!» Och det
föreföll mig nästan underbart, hur timmarne och tiden
sträckte sig, allt redde sig, allt blef ljust och lätt, så
underligt lugnt och äfven ljuft; — det var inflytandet
af den milda ande som var mig nära. I god tid var
jag färdig, allt var färdigt. Jag omfamnade min kära
Eebecca, kysste Jenny och baby, och reste, åtföljd af
Marcus och Eddy.
Om bord på »the Atlantic» befann jag mig, på en
gång i en rigtig hvirfvel af gamla bekanta och nya
bekanta, herrar som skakade hand med mig och gåfvo
mig afhandlingar som de skrifvit; fruar som skänkte
mig vackra gåfvor; bekanta som introducerade bekanta;
kära vänner från norr, från söder, som här velat
öfver-raska mig och säga mig lef väl, och hvart jag vände
hufvudet, kysstes jag af någon. Ack! jag måste vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
