Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
lefvat, friskt i min själ: ett varmare hjertslag, ett mera
energiskt, ungdomsstarkt lif.
Bland de bref jag fick, kort innan jag gick om
bord, är ett som jag alltid skall gömma. Det är ej
undertecknadt af något namn, men visste dess skrifvare
dock (stylen är en mans) huru mycken glädje det
skänkt mig! Jag har ibland retligt klagat öfver bevis
af bristande grannlagenhet; men jag har ej omtalat de
många jag rönt af den mest intagande, grannlaga
godhet, som nalkats blott för att skänka nöje och
undandragit sig tacksägelsen. Detta bref hörer till dessa.
Vädret är nu stormigt, och hafvet går högt. Jag
lefver stilla i mitt rum, och ser på den lilla buketten
af gröna löf och ljusa eterneller. De tala till mig om
Amerika, om de minnen jag medför derifrån. Jag skall
icke se på kärare föremål, till dess jag återser den
svenska kusten och — dig!
Titiihfßfß © Jftnß 1H52.
Henne, till hvilken dessa bref voro skrifna, fick
jag ej mer återse. Vid tröskeln af mitt hem mötte mig
orden: »hon är icke liär; hon är uppstånden!» I mitt
ödsliga hem mottog mig min åldriga moder med tårar.
Hon, som var hemmets sol och lif, var borta. Derute
föll snön på hennes graf.
Hade hon lefvat, så hade troligen aldrig dessa
bref blifvit tryckta. Eller de skulle derförinnan ha
undergått en omsmältning, troligen för det bättre. Ty
jag hade då haft en vän vid min sida, i hvars rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
