Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 4
glad, när klockan ringde vännerna ifrån bord och jag
fick gömma mig i min hytt. I)e sista ansigten jag såg
der voro den englalika Eddys och den broderliga, goda
Marcus Springs. Sedan blef jag sittande tyst och
orörlig under timmar; men i mitt rum hade Marcus
S. upphängt en bukett af evigt gröna växter och röda
och gula eterneller ur trädgården vid Eose-cottage, och
fästat dervid ett kort med några ord skrifna i blyertz,
ocli på denna bukett såg jag nästan oafvändt till dess
den liksom flätat sina saftgröna löf kring mitt hjerta,
och allt blef lugnare inom mig.
Det var vid middagstiden som vi afreste. Mot
aftonen gick jag upp på däck, för att ännu en gång
kasta en blick på den stora, nva verlden. Der låg den
vid den vestra horisonten, dunkel-grön på de blå
vattnen, i en stor halfcirkel, lik en öppen famn, en lugn,
inbjudande hamn. Moln, med persikomjuka
färgskiftningar ifrån mörkaste violett till klaraste guld och
mildaste rosenrödt, lågo i pittoreska massor Öfver den;
regnskurar och solstrålar gjöto sig öfver den,
befruktande; solen befriade sig ur molnen och strålade allt
klarare, allt som den sänkte sig djupare mot
himmelsranden, der det stora landet låg. Så var den sista
syn jag såg deraf; så skall jag alltid se det i min
själs djup.
Nu ser jag det ej mer med mina ögon, utan blott
himmel och haf. Jag genomlefver åter en paus
emellan tvenne lifstider och tvenne verldar. Men mitt
hjerta är fullt. Och frågar man mig hvad den nya
verldens folk har framför den gamlas, så svarar jag,
med intrycket af hvad jag i Amerika sett och genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
