Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Överklassen». I den andra artikeln, En Arbetets
Relief (införd i Social-Demokraten) skildrar han
överklassens uppkomst sålunda att först en arbetare blir
bas och därmed höjer sig över de andra — för att sedan
bli skrivare och därmed riktigt överklass. En socialistisk
verkmästare fann, i en insändare, detta vara hårt tal. I
själva verket träffar Strindbergs angrepp principen om
arbetets delning, mellan hjärn- och kroppsarbete. Så
utpräglad Rousseauan och klassfiende var han att han
hellre offrade denna princip än godtog klassdelningen.
Man ser att Strindberg fortfarande i likhet med
gammal-liberalismen och utopismen anser klass-strecket löpa
mellan över- och underklass, ej liksom marxismen
mellan proletärer och borgare.
Naturligtvis är hans gamla kritik av ämbetsmännen
vaknad till nytt liv. Han ser i dem de officielle
representanterna för överklassens förtryck av underklassen.
Ej minst finner han detta förtryck utövas i domstolarne.
Han skildrar psykologiskt hur lätt domarena hava att
fälla en oskyldig. Men han finner ock att de hava för
lätt att frikänna en skyldig. Strindbergs nya religiositet
manar honom till stränghet lika mycket som till
förlåtelse. I och med kampen mot ämbetsmännen har han
ock upplivat sin gamla motvilja mot studentexamen,
»mandarinstrecket», som skiljer överklass och
underklass. I detta sammanhang är han tydligen starkt
påverkad av sina barndomsminnen. Han talar dels å egna,
dels å alla barns vägnar mot läroverkens barnplågeri och
stora fordringar. Han talar såsom diktare mot det
system vilket gynnar plugghästar utan fantasi och icke
tager hänsyn till skiftningarne i människans intellektuella
liv. Han återupptager den lovsång över Tolstoj han
på 80-talet så hänfört höjde, särskilt i inledningen till
Bland Franska Bönder. Ej minst tilltalad är
han av Tolstojs förkastelsedom över historien. Han
röjer ock att hans gamla 80-talskärlek till N. H. Quiding
vaknat på nytt.
Han visar överhuvud, också då det gäller personer —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
