- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
101

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ta’ reda på brynträna du, Klas, så knallar vi oss
åf opp och lutar oss ett tag.

— Ja, det vore inte så ogalet! — menade
Söderman, — jag känner mej just som litet schackmatt i
lederna, och om en nu bara hade sej en sängfösare, så
skulle det inte smaka så very värst te’ snarka å littel!

— Jag får fäll ta’ fram konjaksputeljen då, när
vi kommer opp, kan jag tro! — svarade Anders
Larsson godmodigt. — Seså Johan, kom med du också!
inte ä’ jag fäll en sån flåbuse, så jag vill att du ska’
stå och slå efter oss andra, inte, fast du inte kom
tebaks förr än hon var half sju!

— ^Ta, men när jag har sagt’et, så gör jag det
också! — förklarade Johan lugnt och bestämdt, — för
ett ord är ett ord, och en karl ska’ stå vid sitt ord, så
tycker jag!

— Ja som du vill då, men kom ihog att det ä’
inte jag som haft dig till’et! — svarade Larsson i det
han slängde lien på axeln. — Kom med ni jänter,
räfsa får ni göra i möron bitti.

— Annars kan jag gerna stanna efter och räfsa
opp strängarne, — sade Fia, medan Maja gäspade
ljud-ligt, ocli sträckte armarne ifrån sig.

— Ahnej, det behöfs inte als! — svarade
Larsson barskt, — det ä’ inte värdt att du gör dig te’ för
att jag sen ska’ få höra att jag handterar folk som
hundar! Men hvar ä’ Lotta då? — fortfor han i
ombytt ton, i det han såg sig omkring, — jag ä’ inte god
te’ si’na!

— Hon gick opp för en bra stund sen! —
svarade Maja, — för ho’ sade att hon inte mådde rigtigt
bra. Inte vet jag livad det va’ åt’enna!

— Ho har fäll förtagit sej med räfsningen! —
menade Klas, näsvist som altid, — det är så vanligt
med di som inte ä’ vana te’ göra några grofsysslor!

— Tyst du, pojke! Ho’ ä’ lika van som du, ocli
mer te’, det ska’ jag säga dig! — snäste Anders Lars-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free