Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 KAPELLPREDIKANTEN.
opp, han, och tog fram kuttingen, och di smorde i sig
både vått och torrt duktiga tag, för si, prästen va’ inte
nå’n kostföraktare, ska ni tro. Och så for di ut med näta,
och prästen rodde och Jan Anders la’ ut, och när det va’
gjordt, så steg prästen opp och tog’en om nacken och
bussa honom i sjön och doppa’n ett par tag, och så slog
han en tross om’en under armarna och band fast’en i
aktern, och så rodde han hemåt med’en, och Jan Anders
han både ba’ och svor och grät och anfäkta’ sej, men det
hjälpte inte. Han fick släpa med to’ di kom i land, och
då va’n rakt stelfrusen, kan tänka. Men då drog prästen
opp’en på land och så sa’ han: ’Nu kan du allt behöfva
dig lite’ te’ värma dej me’, sa’ han, och därmed så tog
han bogsertrossen och dalja’ honom med och det så rejelt,
så han var blårandig som ett bolstervar. Och när det va’
gjordt, så sa’ han; ’Nu kan du ta’ och gå hem och lefva
som folk, och nästa gång du misshandlar hustru och barn,
så säj bara te’ mej, så ska’ vi göra om kur’n en gång te’.
Men det blef slut, det, för nu lefde Jan Anders aldrig
röfvare mer, och inte söp han häller — så nog va’ det en
rejel präst, allti’!»
»Ja, men tockna kurer lär väl inte den här komma
te’ göra,» inföll kyrkvärdsmor, »för han sir då så mager
och eländig ut, så en tycker att en barnunge kan putta
ikull’en.
»Säg inte det!» sade mor Magnusson och tog sig en
sockerbit till. »Han ä’ inte så klen som ni tror. Ian
kom själf stretandes i motvind här om da’n med sin gamla
båt, som Magnusson håller på och lagar, och jag ska’ säga
att årorna sköter han som en hel karl, och när han hjälpte
gubben min te’ dra opp båten på land, så tog han i så
det knaka i armarna.»
»Hur ser han ut, mor Magnusson?» frågade den unga
fröken med intresserad ton. »Ar han ung eller gammal,
liten eller lång, ljus eller mörk?»
»Ja, vet jag!» svarade mor Magnusson långsamt och
tittade vädjande på de andra. »Han ä’ fäll så där ett par
och tretti, kan jag tänka.»
»Nej, då!» ropade Tilda lifligt. »Han är bestämdt
inte mer än tjuguåtta.»
»Ja, det kan en fäll inte precist se utanpå’n,» återtog
mor Magnusson; »men si, nog tror jag han ä’ öfver tretti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
