Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. S
alltid. Och lång det ä’ han då, förstås, och mörk ä’ han
med, fast inte så fasligt mycket just.»
»Nej då, han är cendré!» upplyste Tilda.
»Hvasa ?» frågade mor Magnusson med förvånad min
och tittade på de andra.
»Jag menar att han är mer ljus än mörk!» fortfor
atelierförestånderskan och kastade en menande blick på
den unga fröken, en blick som denna återgäldade och
hvari de båda utbytte sitt beklagande öfver
bondgummornas okunnighet i fråga om de moderna färgerna.
» Och okristligt lärder ska’ han vara,» sade
kyrkvärdsmor med förnumstig min, »riktigt spränglärder ändå, det
påstår åtminstone klockarn och skolmästarn med.»
»Öch jag som hört sägas att han inte läst någonting
just, utan ska’ vara en sådan där öfverliggare där uppe
från Upsala!» inföll landthandlarfrun.
»Nej, jesses då, inte ä’ han nå’n öfverliggare inte,»
atbröt mor Magnusson, »för han ä’ då så fasligt höflig och
beskedlig, såll Då finns det många här som ä’ mycket
mera öfver sig än han!»
»Ja, inte vet jag hur det kan vara,» inföll Hanna,
sedan hon bjudit omkring mera kaffe; »men jag hörde
man min sa’, att först lär han ha lärt på te’ bli doktor,
men så gick inte det, för han kunde inte si blod, säger
di — och så blef han präst i ställe’.»
»Nå, hur kan en präst ha det här ute?» frågade nu
änkefrun och vände sig till landthandlarfrun. »Är det
något så när så att han kan reda sig?»
»Ja, det beror på pretentionerna,» svarade hon, »och
hur han ställer sig med församlingsborna. Mycket fett är
det förstås inte — men så länge han är ensam, så...»
»Ja si, Boman han sa’ då, att skulle en gifta sig på’t,
då fick en allt suga på ramarna,» menade mor Magnusson,
»men så länge han bara har te’ sörja för sig själf.
»Å, hade Boman varit en ordentlig människa, så kunde
han hafvet mycket likare än han hade!» sade kyrkvårds.
mor, som ansåg att hon borde som sådan ta’ socknen i
försvar. »Och inte mer prästen har te’ göra, så ä’ det
ingen fara me’n!»
»Och så kan han fiäll allti’ få någe’ bättre efteråt,»
tillfogade en af de andra bondhustrurna; »för inte lär fäll
en så pass ung karl tänka stanna här för jämnan inte...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
