Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 15
som ett stort barn, som man visserligen stundtals kunde
förarga sig åt, men som man alltid måste bli god på igen,
därför att han alltid narrade en att skratta eller också
tog, som man säger, hjärtat ur bröstet på en genom en
handling, som var lika oöfverlagd som den var vacker.
Att skänka bort sin enda rock åt en tiggare, att vigga en
femma och tvärt bjuda välgöraren på middag, det var
honom lika enkelt och dagligdags som att svälta, när han
ej hade några pengar eller som att elda med bords- och
stolsfötter, när han icke hade någon ved.
På akademien hade han på en gång de bästa
konstnärsanlagen och den oförbätterligaste tjufpojksnaturen —
hvilket där vid lag icke vill säga så litet. Han gjorde
sina lärare oupphörliga bekymmer, han bröt oupphörligt
mot alla ordningsregler och han latades som en österländsk
nabob. Till hvarje års prisuppgifter gjorde han de
ståtligaste skisser, men blef aldrig färdig med någon tafla och
kunde följaktligen aldrig få någon uppmuntran. Men i
elevernas klubb där var han den lifgifvande själen och
muntrationsrådet par préférence. Slutligen, sedan han gått
där några år, blef han »fockad», som han själf uttryckte
sig, fockad därför att han gjorde en modellteckning till en
historietafla. Därvid tillgick nämligen så att han, tillika
med de andra eleverna, ritat hufvudet på en gammal
skäggig gubbe, som satt modell för en krona timmen.
Men när professorn kom och fick se teckningen, fann han
den misslyckad, och för att visa Vicke att proportionerna
icke voro iakttagna, drog han med svartkritan upp några
rutor öfver papperet, demonstrerande att hufvudets
motsvarande delar voro olika stora i de lika stora
kvadraterna.
När professorn hade gått till nästa elev, tog Vicke
helt lugnt svartkritan och skref under den rättade
teckningen med stora bokstäfver: Lasse-Maja i fängelse.
Men olyckan ville att professorn kom igen och då blef
det stor tablå, och slutet på visan blef att Vicke kom ut
ur akademien.
Sedan lifnärde han sig som fåglarna under himmelen,
de där hvarken så eller skörda, men ändå finna ett korn
här och där. Han ritade porträtt, målade också ett och
annat, när han hade råd att köpa färg, dekorerade väggar,
när han kunde komma åt, ritade till tidningar och målade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
